Fokus på... Inte längre något självklart

Där kan man också läsa att miljöer där ljudnivån inte överstiger 20 decibel kan betraktas som tysta. Viskande röster sägs uppnå ungefär den nivån.
Jag vet inte, men det där måste ju vara ytterst subjektivt. Viskningar kan i vissa fall verka mer störande än det som ­uttalas fullt hörbart. Röster som bara knappt kan höras kan nog hålla de flesta vakna, särskilt om man har anledning att tro att det som sägs på något vis berör en själv.
När man söker tystnad, söker man då total tystnad? Jag tror inte det. Naturens ljud uppfattas ofta av oss ­människor som tystnad. ”Hör på tystnaden”, ­brukar uppmaningen lyda när man plötsligt slås av den ­totala avsaknaden av ­mänskliga ­ljudföroreningar.
Ljud som smörjer örat och ­sinnena kan väl knappast uppfattas som buller eller störande. En ­brusande fors, vinden i björkarnas grenar en försommardag ­eller ­storspoven tidigt en morgon är väl knappast ­sanitära ­ljudolägenheter?
Om däremot denna rogivande och lågmälda ljudbild ­plötsligt bryts av en högljudd båtmotor eller hårdrock från en bergsprängare, är det nog många som vill sätta pekfingrarna i öronen.

Alla vill dock inte ha den totala tystnaden. Att plötsligt inte höra någonting kan också verka skrämmande. Barn som ska sova, till exempel, vill ofta helst höra både prat och ­slamrande vardagsliv för att de ska känna sig trygga.
I vardagen förväntar vi oss inte att det ska vara helt tyst. Och även om vi tycker att rummet vi befinner oss i ­förefaller rofyllt så är det oftast först vid ett strömavbrott som vi får klart för oss att vi sitter i ett ständigt brus. Ventilationsanläggningar, datorer och annan elektronik har vi vant oss vid så till den grad att vi faktiskt inte hör dem förrän de stängts av.
Behovet av att komma ifrån, att söka vistelser och miljöer där ljud inte är en självklar ingrediens, har blivit allt viktigare för många. I takt med att samhällen växer och också behovet av enskildhet och eget livsrum, får till följd att dessa miljöer blir allt mer exklusiva och svåråtkomliga. Tystnaden i sig är inte längre självklar och har följaktligen i viss mån blivit ett koncept och en handelsvara som man kan bli tvungen att ­betala dyrt för. Retreater och hälsohem med tystnad som ­lockbete kan tälja guld.
Det finns människor som lever i ständig tystnad. Det finns också människor som hur de än försöker aldrig kan uppleva tystnad. När själva hörselorganet inte fungerar kan ingen ­retreat i världen göra någon skillnad.
Det kan också vara själva kärleken till ljud, till exempel musik, som paradoxalt nog är anledningen till att man inte längre kan höra eller kanske tvingas leva med tinnitus. ­Anledningen kan också vara en långvarig exponering för ­buller i någon form, till exempel i arbetet. Det är inte i alla bullriga miljöer man bär hörselkåpor. Förskolan och skolan är exempel på var det av förståeliga skäl är ogörgligt. I den ­miljön är det som bekant inte bara personal som befinner sig, vilket också kan vara värt att tänka på.

Tystnad förhåller sig till ljud som mörker gör till ljus. Det ena finns inte utan det andra. För att förstå tystnad måste vi också förhålla oss till ljud i olika former. Att tystnad ­betyder olika saker för olika människor står klart, men kan vi synka ljudmiljön så pass att den passar alla?
Förmodligen är det en omöjlighet. Det som är välljud för den ene, är oljud för den andre.
Varannan lördag publicerar vi, under ­vinjetten Fokus på, några artiklar för att ­belysa ämnet tystnad ur olika vinklar.
Moder Teresa hade ett eget sätt att ­beskriva skönheten i tystnaden:
”Se hur naturen – träd, blommor och gräs – växer i tystnad. Se stjärnorna, månen och solen, hur de rör sig i tystnad. Vi behöver tystnad för att få möjlighet att röra själar.”
Och hon borde ju veta.