Han har bakgrund som renägare och sakkunnig i översynen av Minerallagen.
I går medverkade han i landstingets och Luleå kommuns konferens om kulturarv för framtiden. Bror Saittons medverkan i sammanhanget gällde hur samers kulturliv påverkas av samhällsomvandlingen i Malmfälten.
Renskötsel har pågått i flera århundraden. Sett till det har nya gruvprojekt kort levnad, fast de representerar starka krafter, beskrev han.
Bror Saitton konstaterade vidare att bilden allmänt från stora projekts inverkan på renskötsel och för samer ofta har ton av "vargen kommer".
- I media, och i fråga efter fråga, har vi sett att "det här är slutet för rennäringen", beskrev han.
Likväl kom han fram till den slutsatsen när han talade om påverkan för samebyarna Laevas och Gabna från förvandlingen av Kiruna.
Flyttleder blir avskurna till följd av gruva, järnväg och ny stadsbebyggelse. Då upphör renskötseln.
- Problemen för renskötseln måste lösas om det ska finnas en framtid. Man måste iordningställa flyttleder, sade han och pekade på ansvaret hos gruvbolag, kommun, Trafikverket och andra parter för att komma till handling. Att flytta renar med lastbil betecknar han som en nedslående och tillika utesluten lösning.
Samråd har hållits, fast sett till den stora frågan som nu Kiruna omfattas av faller renskötseln åt sidan. Det krävs krafttag och samråd är alltjämt lösningen, menar Bror Saitton.