Personalen på Röda korsets behandlignscenter för krigs- och tortyrskadade tar emot allt fler patienter - men brottas med ovisshet om framtiden...
Lev i nutiden
Minnesförlust är vanligt bland tortyröverlevare. Astrid Jansson-Lindgren hjälper sina patienter att komma ihåg, bearbeta och placera trauman i dåtiden - så att livet kan levas i nutiden.
Det finns berättelser som aldrig lämnar Astrid Jansson-Lindgren, psykoterapeut på Röda korsets behandlingscenter för krigs- och tortyrskadade. Dagligen hanterar hon konsekvenserna av övergrepp som begås i militära konflikter och river djupa psykiska sår i dem som överlever.
Som kvinnan från ett afrikanskt land som misshandlades av rebellsoldater, släpades bakom en bil, kastades i ett dike, överlevde, lyckades fly och slutligen hamnade i Norrbotten.
- Vi gjorde en omfattande tortyrutredning men det räknades inte som tortyr eftersom det var rebeller som gjorde det.
Tortyrklassning
För att våldet ska klassas som tortyr enligt FN:s tortyrkonvention, måste det ha utförts av en person som företräder en stat eller på order av en person i offentlig ställning.
Den här kvinnan räknades inte som tortyröverlevare och fick avslag på sin ansökan om permanent uppehållstillstånd.
- Då låg jag sömnlös.
Hur det gick för kvinnan efteråt, vet inte Astrid Jansson-Lindgren.
Sorg efter anhöriga
Varje patient har sin egen historia.
Vissa jagas av trauman från hemländerna medan andra har skadats längs snåriga flyktvägar. Många sörjer anhöriga som blivit kvar eller inte längre finns i livet.
- Mediciner hjälper inte våra patienter, man behöver prata om traumat. I bästa får de en kontakt i ordinarie sjukvård men så är det inte alltid. För gemene man är det inte lätt att få psykoterapi i landstinget, säger Astrid Jansson-Lindgren.
Förlorade minnen
Gemensamt för patienterna är att basala kognitiva funktioner blockeras. Dessutom i ett läge då de förväntas redovisa personliga erfarenheter under livsavgörande intervjuer på Migrationsverket.
Minnesförlust är hjärnans metod att skydda den drabbade från outhärdliga upplevelser.
- Det är inget sjukligt utan ett av kroppens sätt att reagera på stark stress, sådant som händer när kroppen fungerar. Om det inte blir så har man stora problem.
Placera traumat
Under terapin placeras traumat i en dåtid där det också kan skiljas från andra, positiva minnen.
- Jag frågar hur det var i deras hemländer. Vi pratar om vardagliga saker i början, vad de brukade äta och göra, hur det ser ut och var de bodde, säger Astrid Jansson-Lindgren.
Sakta men säkert kommer minnena tillbaka.
- När de får tillgång till orden, kan beskriva sin belägenhet, presentera sig och prata kring sin historia. Då blir de så mycket mer levande och får ett annat flöde, kontakt med nuet. Livslusten återvänder, de börjar se framåt.
Även soldater
Bland patienterna finns personer som själva har utsatt andra för övergrepp.
- De har varit soldater och torterat, dödat. Deras problem är att försonas med vad de har gjort. Ofta har de agerat för att överleva. Om de inte gjort det skulle de ha blivit utsatta och de flesta har också själva blivit utsatta.
Värt allt
Astrid Jansson-Lindgren har jobbat 30 år inom vuxenpsykiatrin i Piteå och började på Röda korset för tre år sedan. Att följa en människa tillbaka till livsglädje överträffar allt.
Men ibland känner hon maktlöshet.
- En del av dem jag möter säger: ”Skickas jag hem så kommer jag att dö”. Kvinnor kommer till mig och säger ”Här, ta mitt barn. Jag kan åka tillbaka själv och dö, men jag vill att mitt barn ska ha en framtid”.
På måndag: Terapin blev vändpunkten för Fahima