Flott bjudning på Hägnan

Inte kostcirkeln, precis. Men gammaldags god mat, särskilt lämpad för skogsarbetare utan motorsågar och andra hårt kroppsarbetande samhällsrepresentanter, och som säkert även bidrog till att hålla uppe kolesterolet på en garanterat jämn och anständig nivå. "Någon gång måste man ju ändå få unna sig" ? resonerade alltså även den kö av kunder inom uteätarbranschen som en stund efter 16.00 på tisdagseftermiddagen började formera sig ute på Kafé Fägnan, på friluftsmuseet Hägnan i Gammelstaden. Det är för de bruna bönorna med det stekta fläsket som jag främst är här, sade Bertil Persson, känd från föreningen Malmbanans vänner, med något längtansfullt brutet i rösten. ? Det är inte alltför ofta man hittar något sånt på en restaurangmatsedel numera. Och sirap hör till! Men blodpalten undviker jag däremot. Men det gjorde inte hustrun, Elsa Persson, som anlände till det med vit duk och trivsamt brinnande stearinljus försedda bordet med en tallrik där ett lagom antal blodpaltar, med köttkok (kokt fläsk- och nötkött blandat), samsades med varandra om utrymmet. Rejält hungriga ? Utsökt gott! kommenterade hon lågmält bara några tuggor senare. Och i serveringskön stod, efter varandra och med attackberedda knivar och gafflar, kvartetten Ingegerd Fredriksson, Oscar Styrman, Inga-Britt Wikström och Bror Näslund. De var beredda på vad de skulle serveras och hade ställt in aptiten därefter. De var alltså rejält hungriga. Matglada ? Här gör vi allt efter regelboken och kompromissar inte, förkunnade kockan Ines Utsi från sin position i köket invid en minst 20 liters gryta innehållande bruna bönor, som hon målmedvetet rörde om i med en stor slev. ? 15 kilo bönor lades i blöt på måndagen och har sedan fått koka i minst tre timmar. 19 kilo rimmat sidfläsk gick åt till lunchen på fettisdagen. Cirka hälften så mycket till middagen. Och så har vi gjort omkring 300 semlor också. Varav drygt hundra är kvar till middagen. "Vi" i det här matlagande sammanhanget, är förutom Ines Utsi själv, även Barbro Brand, Eva Rautio och Lena Grundel. Matglada matronor som vet hur stadig husmanskost som detta ska tillagas. ? Det är säkert tio år nu som vi har haft det här på menyn på fettisdagarna. Och populariteten visar föga tecken på att svikta. Vi känner igen våra årligen återkommande stamkunder och till lunchen var det fullt ? upp emot 150 personer! Det är vi jätteglada för! Prisade palten Om mattanterna hann äta något själva då? Jo, när den allra sista middagsgästen hade lämnat Kafé Fägnan på Hägnan på fettisdagskvällen. Om det fanns kvar något i grytorna och karotterna då. Ur mumlet och ur stekoset från köket, i kön kunde kommentaren "jag skulle ju förstås inte direkt vilja rekommendera det här, inte med din mage" identifieras. Okänt om rådet i fråga följdes, dock. Historikern Kenneth Awebro prisade blodpalten och höll den som den huvudsakliga prioriteten vid Fettisdagsmiddagen. ? Det äter man ju så sällan numera! Och eftersom man bör veta vad man skriver om så gjorde jag plats för både bruna bönor, fläsk (som jag dock skar bort fettranden från), några blodpaltar med köttkok, samt som avslutning och på väg tillbaka till redaktionsbilen en semla. Därefter behövde jag ju inte direkt ramla ihop av hunger under resten av den Fettisdagskvällen. Ett påstående som kan garanteras. Med råge.

Flott bjudning på Hägnan

Rättrogna fettisdagsfirare ägnade åtminstone delar av denna dag åt att med flottet droppande från mungiporna vällustigt frossa i maträtter som bruna bönor med stekt fläsk, blodpalt med köttkok samt, som en värdig avrundning, åtminstone en solitär semla. Med kaffe.