Jan Nyberg, gruppledare för Miljöpartiet i Luleå, tycker att politikerna måste ta diskussionen om villkoren för kulturarbetare i Luleå på allvar.
– Jag har fått flera signaler om att det finns en ängslan hos kultarbarbetare som känner att de är i beroendeställning. Vi politiker måste ta signalerna på allvar och självkritiskt titta på hur det ser ut i Luleå kommun: har vi ett bra samtalsklimat kring de här frågorna? säger Jan Nyberg.
Han vill inte påstå att det finns en generell rädsla hos stadens kulturarbetare att förlora finansiering om de kritiserar sin bidragsgivare, men menar att frågan är för viktig för att släppa om sådana tendenser visar sig.
Jan Nyberg tror dock inte att oron är ett nytt fenomen.
– Nej, jag är inte så säker på att det är något som händer i Luleå nu. Om den här rädslan finns tror jag att det ligger något i bakgrunden, men att tillfälligheter gör att det visar sig just nu. Att det har poppat upp ett par symptom sista veckan, säger han.
Förläggaren, författaren och skribenten Peo Rask är en Luleåprofil som engagerat sig i debatten. Han anser att kulturklimatet delvis förändrades när Norrbottens läns landsting 1995 instiftade det stora kulturstipendiet Rubus Arcticus.
– Då kändes det som att det till viss del tystnade i kulturarbetarleden. Folk ville inte sumpa sina chanser att få det här stipendiet, säger Rask.
Han tycker att författare, förläggare och andra kulturproducenter bör sluta samman kring sina rättigheter.
– Om någon röst tystnar inom litteraturen drabbar också konsten i sin förlängning, säger han.