Färjekarlar håller måttet

När färjetrafiken har frusit in för vintern så kan man kanske lätt tro att då går hela verksamheten i Avan till ro. Men i stället är det tvärt om. För på vintern ja då ska färjan med namnet Theresia underhållas. Och i år är hon föremål för en riktig ?makeover?. Man byter motor och gör miljörelaterad isolering av motorhuset. En insats som går på runt 650.000 kronor, men är nödvändig. Den gamla maskinen har gjort sitt med 25.000 arbetstimmar. På sommaren är man en arbetsstyrka på fyra personer men på vintern utgör Robert Backlund och chefen Tage Norberg bemanningen i Avan. Två arbetskompisar som trivs med sitt ofta ganska ensamma jobb, och båda har kynnet att se nyanserna i ett annars ganska monotont arbete. Ute med isborren ? Man ska nog vara lite speciell som jobbar med detta. Det är klart man pratar ju med de som för över sina fordon, de blir lite som ens arbetskompisar, men visst det är ett ganska ensamt jobb säger Robert. Han har liksom basen för färjeläget Tage, ett skönt tillbakalutat sätt att se på tillvaron. Men uppdragsmässigt så är deras arbestdag allt annat än tillbakalutad. Och särskilt så här i falltider. Då är man ute med isborren mest var dag. ? Jo vi kollar väldigt noga för det händer mycket med isen så här års och det kan gå oerhört fort att isen blir dålig säger Tage och Robert. Körbart ena dagen, tveksamt några dagar senare. Tät trafik När Kuriren gör ett besök är trafiken ganska tät över den 650 långa isvägen som är bred och fin, cirka 100 meter vägbana när det är toppföre, ju sämre isföre desto smalare hålls vägbanan, 60 meter som smalast innan man stänger för året. Bra plogning och säker väg upskattas av pendlare och andra. En del stannar och snackar en stund när Tage och Robert är ute och kollar isen med borren. ? Man undrar hur tjock isen är, men det är egentligen oväsentligt. Det viktiga är vilken beskaffenhet den har, förklarar Tage och Robert. De berättar att isen i falltid äts upp underifrån, den blir till slut full av pipor och vatten och bärigheten kan snabbt försämras. Den kan vara 90 centimeter men bara skräp. Måste skylta om ? På långfredagen var jag ut och borrade och först vid 80 centimeter så trängde det upp vatten. I dag när jag borrar kommer vattnet redan vid 45 centimeter, säger Tage och förklarar att nu måste man skylta om för högsta tillåtna vikt. Från tolv ton som är max till sju ton blir det nu. dagarna ska isen också mätas med radar. ? Och blir det nu varmt så kan det ta slut med föret väldigt fort, säger Tage. När isen lägger på hösten är startgränsen två ton/ 25 centimeter istjocklek. Lagom för personbil. När isvägen öppnar och när den stänger har förstås stora variationer. ? På 1960-talet lär man ha kunnat köra över på Valborgs vid ett tillfälle, berättar Robert. Hur noga man mätte isen på den tiden låter han vara osagt. Rekordkort period Tage förklarar att man i fjol noterade rekordkort period mellan att isvägen stängde till dess färjetrafiken satte igång ? tio dagar. Man öppnade den 18 april. Och ett väldigt sent datum då man ställde undan färjan var den 27 december år 2001. Ansvarsfullt och noggrant det är nog honnörsorden för dessa färjegubbar och trafikanterna sköter sig efter de anvisningar som finns till 99,9 procent, men vissa förskräckliga undantag har satt sig i minnet. ? Jo, vi hade ett år en traktor med balvagn på släp vägande 15 ton som kom över i mörkret. Tillåten vikt på isvägen var vid tillfället fyra ton, berättar Tage och Robert. Hur det gick? Jo föraren tog sig över men efter honom låg en isväg bruten i pusselbitar av små isflak. Visserligen frös de snabbt samman igen men hade en personbil kommit direkt efter, jaa . . . I Norrbotten finns tre färjeställen förutom Avan så även Boheden i Överkalix och Rödupp en bit därifrån. Tidsvinst I Avan betyder färjan en värdefull tidsvinst för bland annat pendlarna. 15 personbilar eller 60 ton maxvikt är begränsningen för färjan som går på två vajrar och tar fem minuter på sig att dra sig över. En vardag bjuder på 43 avgångar. Körningen kräver inte så mycket teknisk kunskap, säger Robert och skojar brutalt: ? Man brukar säga att det krävs bara två hjärnceller för att köra färjan, en som drar åt Sunderbyn och en som stretar åt Avan, säger han och skrattar. Själv passar färjkarlsjobbet honom perfekt. ? Man kommer naturen nära, här ute ser man verkligen årstidsväxlingarna, säger han med värme i rösten. Medan vi pratar har Tage dragit över till Sunderbysidan med ny omskyltning. Och om det varma vädret fortsätter så står det inte länge på förrän Theresia brummar igång med sin nya motor. Ett vårtecken så gott som något!

Färjekarlar håller måttet

Ta det ?isi? på vintern om man är färjekarl? Nej knappast. När isen ligger så är det underhållsjobb och säkerhetskontroll av isvägen som gäller för Robert och Tage. Det är fullt upp dagarna i ända på Luleås vackraste arbetsplats, färjeläget i Avan.