Det är Rättsmedicinalverkets rättspsykiatriska avdelning i Huddinge som bedömer att 22-åringen inte var allvarligt psykiskt sjuk när gärningen begicks. Han lider heller inte av allvarlig psykisk störning. Därmed finns inte förutsättningar för rättspsykiatrisk vård, lyder slutsatsen.
Luleå tingsrätt har konstaterat att 22-åringen begått mordet men att rättspsykiatrisk undersökning är nödvändig för att kunna bedöma påföljden. Vård eller fängelse? Det var första frågan.
Avgör fortsättningen
Nu tar rätten utlåtandet med sig inför avgörandet om fängelsestraffets längd.
– Jag har inga kommentarer, jag har precis fått akten på mitt bord, säger rättens ordförande Katarina Lindgren.
Domstolsförhandlingarna återupptas 15 januari, med slutpläderingar. Straffet för den alltjämt häktade 22-åringen kommer knappast att meddelas den dagen, enligt Katarina Lindgren.
– Nej, jag har svårt att tro det, jag måste konferera med Ulf G Andersson, säger hon och åsyftar domarkollegan.
Ulrika Schönbeck, en av de två åklagarna i målet, säger att utlåtandet från rättspsykiatriska avdelningen var det väntade.
– Vi delar uppfattningen att han inte lider av allvarlig psykisk störning. Vad vi kommer att yrka behåller vi till pläderingen. Straffvärdet för gärningen är livstids fängelse, säger hon.
Inte livstid
Den uppfattningen delas av förre åklagaren Sven-Erik Alhem.
– Hade det varit en 32-åring utan funktionsnedsättning skulle det varit ett solklart fall för livstids fängelse. Men 22-åringens funktionsnedsättning och låga ålder kommer att beaktas när påföljden bestäms. Ju yngre du är desto mindre sannolikt att du döms till livstid. Han kommer sannolikt att få ett tidsbestämt straff, rimligen 17-18 år, säger han.
Att 22-åringen inte bedöms allvarligt psykiskt störd förvånar honom inte.
– Det ska mycket till för att bedömas som allvarligt psykiskt störd. Du kan vara ganska mycket störd utan att det bedöms som allvarligt, säger Sven-Erik Alhem.