I går för exakt två månader sedan kom telefonsamtalet ingen förälder vill ha. Hennes son, Jonas Redmo, låg svårt skadad på Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm efter en trafikolycka och läkarna gjorde allt vad de kunde för att rädda hans liv.
- Jag tog flyget nästa dag. Det såg ut som att han sov, han hade ett litet bandage runt huvudet och en liten slang ur munnen, inga blåmärken alls, säger Ingmari Åberg.
Bil i hög hastighet
Det var på Åsögatan på Söder som olyckan inträffade. Klockan var kring 19 när Jonas Redmo kom ut ur en affär, han hade bråttom på väg till ett par kompisar. Sikten var skymd av en felparkerad bil och insvängande från Renstiernas gata kom en bil i hög hastighet.
- Bilen träffade axeln och huvudet, han blev medvetslös på en gång.
Klockan 14.50 nästa dag förklarades Jonas Redmo död. Svullnaden i huvudet gjorde att blodet inte kunde syresätta hjärnan. Familjen på plats, mamma, pappa och hans syster, fick frågan om organdonation.
- Vi var införstådda med det utan att ha pratat med varandra, säger Ingmari Åberg.
Svårt sjuk fick hjärtat
I dag har en medelålders man Jonas Redmos hjärta, mannen hade väntat i ett år och var svårt sjuk, utan donationen hade han aldrig överlevt. Likaså var det för den 28-årige mannen som fick hans lever, inte heller han hade överlevt utan transplantationen. En 27-årig kvinna med svår diabetes fick celler från bukspottskörteln så att hennes egen produktion av insulin kunde komma igång. Sist men inte minst är hornhinnorna sparade i en donationsbank för framtiden.
- Vi fick frågan om vi ville veta hur det går, först sa jag nej. Om det inte skulle fungera så skulle det vara så jävla meningslöst. Men sedan ångrade jag mig och mitt i skiten var jag glad ändå att det här fungerade.
Beredd att donera
Om än det är svårt för Ingmari Åberg att berätta så är hon fast besluten eftersom hon vill att andra människor ska fundera över organdonation. Den som vill ta emot ett organ ska också vara beredd att donera.
- Jag vill verkligen uppmana folk att ta ställning, att göra mänskligheten en tjänst. Mannen som fick hjärtat kunde redan efter fem dagar flyttas över från intensiven till en vårdavdelning.
När familjen tog beslutet om organdonation visste de inte vad Jonas själv tyckte eller om han anmält sig till donationsregistret. Ingmari Åberg säger att egentligen spelade det ingen roll då han var död, dessutom kände de ju sin son, hans filosofi. Men någon dag efter beslutet, när de befann sig i hans lägenhet hittade de ett donationskort under hans dagbok.
- Han var en filantrop, en människoälskare.
Beslutet att donera sonens organ, säger hon, är ingen tröst på något sätt. Utan snarare en mening med att han hjälper andra människor att gå vidare.
- Jag vet att Jonas inte finns i de här människorna, utan hans organ.