Familjen Kelly har bott både i Sverige och Australien

Nicholas, what did you think about
living in Brisbane? - Sätt dig här med oss! I familjen Kelly växlar man naturligt mellan språken. Pappa Lindsay pratar alltid engelska med sina barn, mamma
Carina kör med svenska. Sinsemellan talar föräldrarna båda språken. När Nicholas föddes hade paret redan provat på att bo i både Sverige och Australien. Under barnens tidiga år bodde de i en liten tvåa i Stockholm. Föräldraskapet hindrade dock inte Kelly´s från att fortsätta sitt globetrotterliv. När minstingen var nio månader åkte familjen på en långresa till Thailand och Australien. Tillbaka i Sverige igen började Lindsay se sig omkring i vardagen och gillade inte det han såg. - Stockholm kryllade av knäppgökar, vi bodde trångt och tillvaron var stressig. Det var inte där han ville se sina barn växa upp. Familjen flyttade till Australien. De köpte ett hus, Lindsay jobbade som ventilationsmontör, Carina var till en början mammaledig och Nicholas gick på preeschool. Det dröjde inte länge förrän han slutade prata sin mammas modersmål.
Carina blev förtvivlad och
frågade sin son varför han inte pratade svenska längre. "I can’t find the words in my brain", blev det hjärtknipande svaret. Redan från början hade Lindsay och Carina bestämt att de skulle tala varsitt språk med barnen.
Förutom att Lindsay, som hade lärt sig svenska genom Carinas lappmetod "det satt lappar med ord som bord, lampa, kylskåp precis överallt", ville lära barnen engelska så föredrar han också själv att uttrycka sig på det språk som ger honom fler nyanser. - Jag är inte så rolig på svenska, men på engelska är jag en kul kille, haha. Det var inte bara det faktum att Joel tappade svenskan som gjorde att familjens år i Brisbane inte blev så lyckat. På grund av höga huslån tvingades Lindsay jobba häcken av sig och Carina, som är en supersocial tjej, saknade ett bra socialt nätverk. Lördagarna var hennes andningshål, då stod hon nämligen på den lokala marknaden och sålde kläder. - Där träffade jag folk, där fick jag prata och umgås med andra vuxna. Flyttade till Luleå
Men efter ett och ett halvt år flyttade Carina och barnen till Luleå. Lindsay stannade ett halvår för att jobba ikapp husskulderna, sedan kom han också till Luleå. Det kändes som att Carinas hemstad var det bästa alternativet nu, även om Lindsay vid sitt allra första besök i Norrbotten först vägrade att ens gå ut från flygstationen. - Hey man, det var ju 25 minusgrader och enorma snödrivor överallt. Jag hade aldrig sett snö förr! Carina skrattar och berättar om andra dråpliga sistuationer under Lindsays första kontakt med den norrbottniska vintervärlden. Han var exempelvis helt fascinerad av tanter på sparkstötting. Fortfarande har Lindsay lite svårt att fördra kylan och snön, men han har lärt sig att hantera vinterhalvåret. Familjen Kelly bor ännu i det hus de köpte för snart tio år sedan, även om de hunnit med att hyra ut det för att slå ner bopålarna i Australien ytterligare en gång. - Vi bestämde tidigt att oavsett i vilket land vi skulle bo med vår familj så skulle vi också provbo ett år i det andra landet innan barnen börjat på högstadiet. Vi ville att barnen skulle få leva nära sina släktingar, leva det vardagsliv man lever även i det andra landet, med skolgång och allt vad det innebär, berättar Carina. För fyra år sedan bytte därför Carina, Lindsay och då 11-årige Nicholas och 9-årige Joel snö och kyla, fotbolls- och hockeyträningar, kompisar och skolmiljö mot ständig sommar, rugby league, skoluniformer och skoldisciplin och närheten till kusinerna i Brisbane. Nicholas och Joel började i sin pappas gamla skola, ett kringgärdat skolområde med tillhörande pool och strikta regler. Uniform och egen mat
Nicholas säger att den största skillnaden med att
vara skolelev i Australien var att man fick bära skoluniform, ta med egen mat till skolan och att det inte alls var surrigt i klassen. Carina nickar och säger att det hela tiden pratades mycket om regler och konsekvenser, man får betyg i uppförande och lyssnar man inte på läraren kan man hamna i "responsible thinking chair". Där riskerade aldrig Nicholas att hamna, han blev istället vald till student of the week tack vare sitt goda uppförande. Lillebror skaffade sig kompisar direkt, medan Nicholas hade det lite jobbigt till en början. Han var rädd att hans engelska inte skulle duga i jämförelse med skolkamraternas och valde en tillbakadragen profil. Men det dröjde inte länge förrän också han höll jämn takt med skolkamraterna. Ville visa Australien
Till vardags bodde familjen med och umgicks tillsammans med Lindsays bror och hans familj, på
helgerna åkte familjen runt på utflykter i närområdet i sin "happy van". De ville hinna visa så mycket som möjligt av Australien till sina söner. Därför fick
grabbarna inte gå med i idrottslag utanför skoltid. Till pappa Lindsays stora glädje blev Nicholas utvald att spela i skolans Rugby league. Rugby är den sport som han saknar mest när han bor i Sverige. Hemma i Luleå spelar grabbarna fotboll, hockey och basket. - Jag engagerar mig i grabbarnas idrottande, men kan ingenting om de sporterna. Vi har ju helt andra sporter i Australien, därför var det extra kul när
Nicholas spelade rugby. Även om Nicholas tyckte det var kul med rugby så längtade han å andra sidan efter sin hockeyträning hemma i Luleå. Men mest av allt ägnade sig familjen åt att njuta av det underbara klimat landet "down under" bjuder
på. Njutningen skedde under förnuftiga former,
i Australien drabbas nämligen 60 procent av befolkningen av hudcancer, på grund av det soliga klimatet i kombination med ett extratunnt ozonlager. Badtröjan var ständigt på när de vistades på stranden. Klimatet bjuder också till många trevliga grillfester, något man gärna ägnar sig åt i Australien. - Och det bästa av allt är att alla är välkomna,
både barn och vuxna, man umgås mycket mer över generationsgränserna, säger Lindsay. Lindsay berättar att föräldrar i Australien blir
avundsjuka när de jämför föräldraskapets villkor i de olika länderna. Det australienska barnbidraget går inte att jämföra med det svenska och gratis barntandvård, föräldrapenning eller vård av sjukt barn existerar inte. Något annat som väcker stor förvåning är att Lindsay varit pappaledig i ungefär ett halvår med varje barn. - I Australien får man bekosta allt själv, därför blir det ofta så att pappan jobbar ännu mer, han tvingas ta två jobb, när mamman är hemma med bebisen. Det är heller ingen ovanlig syn med tvåmånadersbebisar på dagis. När Carina och Lindsay ska plussa livet i de båda länderna blir det jämnt skägg. Just nu finns inga
planer på fler flyttar, men som pensionär kan Carina mycket väl se sig och Lindsay boende i sitt solparadis Moololoaba, som ligger längs The sunshine coast. Även Nicholas och Joel säger att det är mycket möjligt att de någongång i framtiden bosätter sig i pappas hemland.