Drygt fyra månader har gått sedan den ödesdigra natten i slutet av oktober. För Ali Rezas familjehemspappa Jawad Mohammadi är sorgen fortfarande närvarande, varje dag. I en paus under rättegångens första dag berättar han om saknaden som gör det svårt att sova. Saknaden efter Alirezas glada leende, hela hans person. De stod varandra så nära, berättar Jawad Mohammadi.
Hans ögon fylls med tårar. Jawad Mohammadi har vid tidpunkten för samtalet suttit mitt emot den 45-årige man som misstänks ha avfyrat skottet som träffade Alireza rakt i hjärtat, i mer än två timmar.
– Det är jättesvårt. Skrämmande och obehagligt. Men jag måste göra det. Jag hoppas att han blir dömd och att Ali Reza får rättvisa.
För Jawad Mohammadi förändrades bilden av Boden och Sverige efter natten då Alireza dog.
– Jag har blivit mer orolig, det känns som att vi lever i ett farligare samhälle än jag trodde.
Varje fredag besöker han Alirezas grav på Skogskyrkogården i Boden. Alirezas familj i Iran ville begrava honom där. Men landet vägrade ta emot kroppen, förklarar Jawad Mohammadi. Begravningsceremonin kunde familjen följa via videosamtal.
– Hans föräldrar och syskon mår så dåligt. Jag har kontakt med dem ofta och de har berättat för mig att de vaknar varje morgon och gråter. Alireza var deras äldsta son.
Jawad Mohammadi känner förutom sorgen också en stark ilska över det som hände. Att Alireza aldrig fick fira sin 20-årsdag, som skulle ha varit den 13 december i fjol. Att han aldrig hann ta studenten och börja jobba med sitt drömyrke, lastbilschaufför.
– Jag hoppas att den här mannen får sitt straff. Jag menar, om det var bråk mellan Alireza och honom hade han ju kunnat försvara sig på annat sätt, slå eller vad som helst. Han hade inte behövt skjuta honom i hjärtat.
Även vittnesmålet från Alirezas bästa kompis, som var med honom på Max den där natten, blev känslosamt.
– Han var som en extra bror för mig. Vi bodde tillsammans under en tid, sedan bodde vi mitt emot varandra på Erikslundsvägen. Vi lagade mat och åt tillsammans.
Kompisen berättade att Alireza kunde bli "bråkig" när han drack, men inte på något allvarligt sätt. Något vapen hade han enligt kompisen aldrig haft på sig.
– Nej, han behövde inte, han hade ingen att försvara sig mot. Han var ju vän med alla.