Fågeljakt - ett lagarbete
September är en fin tid för den stående fågelhunden. Inte bara på ripfjället utan i minst lika hög grad i skogen. För många jägare är skogsmarkerna mera tillgängliga och i år har dessutom orre och tjäder ökat på många håll.
Foto: Ulf Lindroth
En hastig rörelse i riset tjugo meter framåt. Fortsatt snabbtempo. Så närmar ni er en tät granridå. Du anar vad som ska hända, men har inget val. Du måste igenom och det fort. När du forcerar granarna hörs uppfloget. Tjäder! Inte en skymt fick du. Typiskt. Men tjugo minuter senare står hunden igen och du får två ripor. Och vem vet hur det går för nästa tjäder. Den här årstiden är högsäsong för fågeljägarna. Många jagar skogsfågel med trädskällare, men åter många andra använder vorstehhundar, pointrar, settrar, eller andra stående hundar. Det kan vara en svår jakt för både jägare och hund, men den kan vara intensivt spännande. God kontakt
Och den är som sagt ett lagarbete. God kontakt med hunden är A och O. Du ser glädjen i ögonen på hunden som lämnar den nyskjutna fågeln i din hand. Samma hund som vill vila med huvudet i ditt knä när ni tar rast en stund senare. Du kanske inte har någon stående hund idag. I så fall har du tur, för enligt alla gamla märken är skogsfågelstammarna i Norrbotten i början av en av de återkommande uppbyggnadsfaserna. Det är ett bra utgångsläge. Kanske är det hög tid att låta en liten vorsteh, pointer eller setter göra några pölar på köksgolvet och gnaga på ett eller annat bordsben?
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!