När chefen bad mig skriva en krönika inför den internationella kvinnodagen gick jag genast igång. Vissa ord triggar nämligen rätt många, låt oss kalla dem furiösa, känslor inom mig. Kvinnodag är ett sådant ord.
Vad skulle jag rasa mot?
Bilförlossningar? Donald Trump? Sponsorpengar inom idrotten? Orättvisa löner? Sexuella trakasserier? Att Loreen åkte ur ”Mello” på grund av sitt feministiska budskap?
Bara det faktum att det behövs en kvinnodag är ju fog nog att bli förbannad.
Men så tänkte jag om. Kanske är det roligare att hylla något i stället.
I hela mitt snart 38-åriga liv har jag fått höra att vi kvinnor till mångt och mycket har oss själva att skylla för ojämlikheten i samhället.
Vi är nämligen för taskiga mot varandra. Kvinnor är avundsjuka, snor varandras män och snackar skit.
Så länge kvinnor trycker ned varandra kommer vi aldrig uppnå rättvisa mellan könen. Jag har hört det så många gånger att det nästan har blivit en sanning.
Men det är inte en sanning.
Ska jag vara helt ärlig finns det få personer som lyfter mig lika mycket som kvinnor. Som inspirerar, stöttar och lyssnar lika bra. Som får mig att känna styrka, mod och glädje på samma sätt.
Även om vi ständigt matas med motsatsen så finns faktiskt systerskapet överallt – och det är starkt.
Jag har en bästa vän. Vi har känt varandra i hela hennes liv (jag föddes sju månader tidigare) och vår relation är magisk. Då menar jag faktiskt magisk på riktigt, nästan som trolldom. Vi är så synkade att det många gånger är overkligt.
Mår jag dåligt över något så räcker det för mig att höra henne andas i en telefonlur för att jag ska känna lugn. Hon får mig alltid – utan undantag – att må bättre.
Jag har en mamma som har lärt mig att det är okej att ta plats, att skratta högt och vara pinsam.
Jag har en syster som inom sitt yrke varje dag hjälper misshandlade kvinnor att komma fötter. Jag har en systerdotter som är feminist och som ger mig hopp om framtiden. Jag har kvinnliga kollegor – nära och långt borta – som aldrig backar från en strid, som alltid tar kampen. Som hyllar, höjer och peppar varandra. Jag har förebilder och idoler som går i bräschen och inspirerar.
Självklart fattar jag att det finns kvinnor som är dumma och elaka. Som slår, spottar och trycker ned. Men män gör likadant. Avundsjuka är inget kvinnofenomen. Det är inte heller missunnsamhet, oärlighet eller otrohet.
Systerskap däremot är på riktigt – och det kan bestiga berg, plocka ned månen och gå på vatten.
Låt aldrig någon påstå annorlunda.