I Luleå och Norrbotten slipper vi än så länge TBE-fästingarna konstaterar smittskyddsläkare Anders Nystedt.
Inga TBE-fästingar
Att bli plågad av mygg är jobbigt. Men det finns annat som är värre, konstaterar Anders Nystedt, smittskyddsläkare i Norrbotten.
Fästingar finns det gott om i Luleå, men vad vi däremot slipper – än så länge – är den fästingburna hjärninflammationen TBE.
– Den har blivit vanligare och vanligare söderut och det är fler och fler områden som drabbas. Du blir alltifrån bara lite sjuk till vansinnigt sjuk med kvarsymptom. Det är en jättejobbig sjukdom, berättar han.
Borrelia som också sprids med fästingar finns redan i länet men är mycket sällsynt.
Fästingar är något vi ska vara glada att slippa.
Mygg är i regel en oskyldig insekt, men det finns undantag.
– Vi har en smitta som sprids via mygg här uppe och det är harpesten. Men det är en ganska sällsynt diagnos.
Sorkfeber, en sjukdom som sätter sig i njurarna, är också ganska ovanligt, men vanligare norr om Dalälven än i södra Sverige.
– Så där man har TBE har man inte så mycket sorkfeber och tvärtom. Men jag skulle inte vilja byta, säger Anders Nystedt.
Mindre problem med växtsjukdomar
Fredrik Eriksson är potatisrådgivare hos Hushållningssällskapet i Norrbotten och Västerbotten. Fördelarna med att odla i norr är stora berättar han.
– Vi slipper ju 50 procent av alla kemikalier eftersom vi har så lite skadegörare här i form av exempelvis insekter, svampsjukdomar och bladmögel.
Det finns flera potatissjukdomar som man slipper i Luleå berättar Fredrik Eriksson, Hushållningssällskapet.
Det finns också något som kallas karantänsjukdomar som kommer in från Europa och som är väldigt sällsynta i Norrbotten.
– Den som får in en karantänsjukdom, exempelvis potatiscystnematod som lever på rötterna i jorden, måste sanera sin mark och får inte odla på den eftersom den har en så kraftig spridning och är svår att bli av med. Det finns ett regelverk runt det.
Anledningen till att vi är så pass förskonade är att det fortfarande finns två bönder i Norrbotten som odlar norrländskt utsäde och säljer till odlarna så att man slipper använda importerat utsäde från Europa.
– Jag hoppas verkligen att de blir kvar, säger Fredrik Eriksson.
Marie Lundberg, Hushållningssällskapet, ser flera fördelar med att driva jordbruk i Luleå och Norrbotten jämfört med i södra Sverige. Att slippa vildsvin är en av dem.
Vi slipper vildsvin
Marie Lundberg, växtodlingsrådgivare vid Hushållningssällskapet, trycker även på en annan fördel.
– Vi har ju inte vildsvin, dovhjort och kronhjort ännu.
Vildsvin var länge utrotade i Sverige, men togs in igen i hägn, varifrån de smet. De förökade sig och etablerade sig på nytt.
– Vildsvinen bökar upp jord och lägger ner grödan så att den förstörs. De bökar också upp sten som lantbrukarna får in i maskinerna så att de går sönder.
Inga vildsvin finns ännu i Luleå.
Problemen för vissa av odlarna i södra Sverige är gigantiska.
– Jag besökte en lantbrukare i Sörmland som hade så mycket vildsvin på sina marker att när han tröskade spannmålen luktade det vildsvinsbajs både i hans tröska och i spannmålstorken.
Vi slipper hjortar
Stammar av kronhjort och dovhjort har också brett ut sig i södra Sverige efter att djur har smitit ut från hägn och förökat sig. Dovhjorten är ingen inhemsk art utan importerades på 1500-talet, ofta som gåvor till kungligheter eller adel.
Hjortarna rör sig i stora flockar och medför skador på jordbruksgrödor som de både betar och trampar ner. Kronhjort kan också orsaka skador på skog genom barkskalning, särskilt i områden där det är ont om alternativ föda.
– Jag tror inte att man förstår vilket jättestort problem det är om man inte är drabbad.
Hon har själv bott i Sörmland i 15 år och sett baksidan av det.
Dovhjorten är en art som inte naturligt finns i den svenska faunan. I områden där den etablerar sig skapar det stora besvär för jord- och skogsbrukare.
– Hjortarna äter upp jordbruksgrödor för massor av pengar. Det är ingenting som ersätts av staten utan lantbrukarna får ta hela smällen. Det skapar också konflikter mellan jordbrukare, markägare och jägare.
Själv är hon skeptisk till att tillåta den här typen av vilthägn och reagerade starkt när hon såg att länsstyrelsen i Norrbotten godkände ett hägn för några år sedan.
– Förr eller senare smiter de och de sprider sig och det är djur som inte hör hemma i vår fauna i norra Sverige. Det är en risk som man inte ska underskatta.
Intensivare solljus och mindre ogräs
Andra fördelar i Luleå och Norrbotten är enligt Marie Lundberg solljuset som vi har dygnet runt.
– Våra bär får en sötare och fylligare smak eftersom sockerhalten blir högre, så vi upplever att både vilda och odlade bär är godare.
Det är samma sak med vallen.
– Den får högre energinivå med våra ljusa nätter och det blir bra kvalitet på ensilaget till våra produktionsdjur.
Ytterligare en positiv sak är att det finns mindre problemogräs i norra Sverige än i södra, exempelvis hönshirs och renkavle – ogräs som tar en massa skörd och är dyrt att åtgärda för lantbrukarna.
Hönshirs är ett problemogräs som är mycket svårt att bli av med.
Inga mördarsniglar
Lena Israelsson är författare, journalist och kändisodlare. Hon kommer från Luleå men bor sedan många år i Stockholm och odlar i en kolonilott.
Säsongen är längre i Stockholm och klimatet mer gynnsamt. Men det är samtidigt mycket man slipper när man odlar i Norrbotten som är en riktig plåga i Stockholm.
Journalisten och författaren Lena Israelsson med rötterna i Luleå ser klara fördelar med att odla i LUleå jämfört med i Stockholm där hon bor nu.
– Det är verkligen stora problem hos oss som ni inte har i Luleå.
Det handlar om mördarsniglar. Åkersniglar. Och rådjur.
– Mördarsniglarna kan lätt förstöra ett helt salladshuvud bara på en kväll.
Även om det kan kännas äckligt ska de ska bara dödas, menar hon.
– Man får gå runt med en kniv helt enkelt. Men man blir inte av med dem.
Ännu värre är åkersniglarna, som är mycket mindre och därför ännu svårare att hålla undan.
– Här har vi dem i tusentals.
Mördarsnigeln är ett gissel i södra Sverige.
Färre rådjur i trädgårdsodlingarna
Fem meter från hennes kolonilott har det fötts två rådjurskids i juni och snart räknar hon med nya. Problemen med rådjuren ökar snabbt från år till år.
– De har ätit upp sex halva spaljéträd, tio salladshuvuden och en massa annat, trots att jag täckte med fiberduk. Till slut fick jag sätta höga nät runt hela kolonilotten.
Tama rådjur har blivit ett stort problem för trädgårdsodlare i Stockholm.
Ett annat problem – även i trädgårdsodlingar – är alla växtsjukdomarna.
– Det är många växter som man väljer bort att ens försöka odla här.
Med nostalgi och ett uns av avundsjuka tänker hon tillbaka på den underbara dillen hon kunde odla i Luleå.
– Dill går inte att odla här över huvud taget eftersom den direkt får olika växt- och svampsjukdomar.
Kålfjärilens larv äter upp kålen i grönsakslandet.
Morötter drabbas av morotsflugor, kålen av kållarver och kålfjärilar.
– Och så har vi potatisbladmögel som sprider sig till tomater och förstör dem på en vecka.
Hon nämner också klumprotsjukan som deformerar kålens rötter och aldrig går att bli av med om den kommit in i trädgården.
– När ni köper plantor håll för guds skull koll på att det inte är några vita ägg på dem.