Enligt skolboken delas sorgen in i olika faser. Chocken – när man inte kan förstå att barnet har dött. Reaktionsfasen – sorgen och förlusten kanske förlamar en. En del bara ligger i sängen och gråter, andra börjar jobba för att orka. Sedan följer bearbetningsfasen, där man lär sig att acceptera det som hänt och nyorienteringsfasen där chocken övergår till att vara ett minne.
– Många följer det mönstret och andra gör det inte. Det finns heller inget facit för hur länge de olika faserna pågår. Sorg är oerhört individuellt, man reagerar olika, säger Inger Thurfjell, Luleå.
Hon är leg. psykoterapeut och har genom åren mött sorgens många ansikten. Hon har mött föräldrar som sörjt foster som dött i magen och föräldrar som förlorat äldre barn i sjukdom, olyckor och självmord.
– Jag har mött dem som fått rådet att vänta med att skaffa ett nytt barn tills de sörjt färdigt. Jag brukar istället säga: följ ert hjärta! Sorgen finns kvar hur som helst.
Ingers viktigaste råd till det föräldrapar som mist ett barn är att stötta varandra i sorgen, att prata med varandra.
– Om man bär sin sorg själv är det lätt att den svåra livskrisen leder till splittring. Genom att prata, prata och prata och gå igenom sorgen tillsammans blir man ofta tajtare som par och familj, säger Inger som påpekar att det är viktigt att ta med hela familjen i sorgebearbetningen.
– Jag brukar säga till de som går i samtalsstöd hos mig att de får ta med hela familjen och farmor och kusinen också om de vill.
Inger säger att det viktigaste är att prata om sorgen. Därför tycker hon att initiativet med en lokal avdelning av föreningen Vi som förlorat barn är ett välkommet initiativ.
– Det betyder mycket att få prata med andra som också mist sina barn. Inte minst att se att de kunnat gå vidare i livet. När de sörjande kommit så långt att de kan prata och skratta åt minnen av barnet är mitt jobb så gott som över, säger Inger och berättar att det inte är ovanligt att föräldrarna också kan drabbas av dåligt samvete för att de gått vidare och ”glömt” att sörja på ett tag.
– Det är ett friskhetstecken. Sorgen går aldrig över och du kommer inte att glömma ditt barn – men du behöver inte gå runt och vara ledsen hela tiden.