Sommarstugans boksamling är en bildningsresa, men ingen examen. Samma bredd, samma vackra brist på planering, ett slumpens bibliotek. Ingen ambition att förstå sig själv, inte ett Borges bibliotek, bara hoppfulla småkurser utan tentamen. Glömska, bekvämlighet och lång tid, kunskap som avsatts geologiskt. Avlagringar, inte klassifikation.
Asturias samsas med ett korsordslexikon, Karin Larsson med Fredrik Böök, en fågelbok delar hylla med Tagore, nobelpristagaren. Någon, förmodligen den forna folkhögskoleeleven har lämnat "Filosofiens historia" av Alf Ahlberg. Sargade delar av Svalans svenska klassiker ståtar med blekta ryggar, alltid minst femton tusen i varje upplaga. Folkbildningens tanke och upplagor höjer fanorna förmodligen mot flåsigt nationella bildreportage från första världskrigets slagfält i Hvar 8 dag 1915, ”Tyskarne ha på flera punkter företagit anfall av stor kraft och med ett betydligt artilleristiskt uppbåd” och så foton av leriga soldater, ännu inte dödade.
Att ta del är att förundras och finna trådar, eller läsningarna som den mer aktuellt skolade skulle formulera det. Letar man avsiktligt finner man ingenting, men de överraskande titlarna gör en fin tavla. Upplysning och kunskap, världen som begriplighet och förnuftsåtgärd. ”Slottet i Dalen” är Åke Wassings mäktiga roman om att växa upp på ett fattighus utanför Bollnäs, ojämn, bortglömd men starkt lärorik. Intill står Lars Gustafssons ”Familjefesten”, ett sjuttiotalsmanifest om sprickor i det välmurade folkhemmet. Tron på socialt uppbygge och vantro mot detsamma, rygg vid rygg. Och så den lite unkna doften när man öppnar pärmarna, det förenar. Har de något att säga varandra under vinterlånga månader av tystnad? Replikerar de på Tage Erlanders memoarer, 1949–1954? Eller kanske på de tre böckerna om kustsanatoriets historia, skrofler och lungsot i havsbrisen.
Ett berg av bortglömda. Historieromantikern Cederborg, starkt gulnad och lyckligt osprättad, upptäcktsresor på Borneo, borgerliga romaner och rentav Jane Austen med de eviga tiraderna om etikettsproblemen i engelsk lantadel. Dagmar Edqvist, Pearl Buck och Remarque. Några obegripligt uppburna deckare, strunt och klassiker, i väntan på renässans? Två floror, en linnéansk för systematiken och bildfloran för ögat.
I sommarstugan förvaras sådana böcker som ofta befinner sig i steget från meningslös samtid till meningsfull historia. Då kan det hända att det mediokra med viss tids lagring blir till riktigt goda viner. Eller vinäger. Bra Böcker tryckte boken ”129 Svenskar år 1978”. Varför förstår jag inte, kanske om ytterligare fyrtio år någon förstår. Kändisporträtt med text, men varför just 129? Från Edvin Adolphson till Anders Österling, grönmurrig ateljébakgrund, stiliga herrar, retusch?
Svenskorna? Arton räknar jag ihop. Sveriges 18 kvinnor. Kanske ska vi förstå siffrorna som undertextens övertydliga signal. 1978 års genusspegel: 111 – 18.
Sommarstugan som sinnebild för lärdomen, förbryllande ofärdig, oöverskådlig. Inför det dagsaktuella aningen förströdd, inte riktigt övertygad om Ebba Busch-Thors specifika vikt, eller ens Jimmies.