Klockan åtta på morgonen anlöpte MS Deutschland Södra hamn i Luleå, medan de flesta av passagerarna fortfarande satt och åt frukost. Så småningom börjar de stiga i land och se sig om. Några hade bokat in sig på en guidad busstur till Gammelstad eller Storforsen, andra valde att stanna i stan och flanera. Låna cykel är också ett alternativ.
Björn Hansson är på väg på cykel till jobbet när han får syn på kryssningsfartyget. Han stannar till och tar några bilder.
– Det är kul när det kommer in stora båtar. Det brukar ju vara någon per år, säger han.
Diana Erlandsson, Julia Pugacova och Anna Pugacova passerar på sina cyklar på väg till Julias förskola och tar en bild på Julia framför båten.
– Den är jättefin och cool och megastor, säger femåriga Julia.
Robert Ridefors, väktare, bevakar att inga obehöriga kommer in innanför avspärrningen vid fartyget. Han får också svara på mycket frågor från resenärerna.
Vaktbolaget han jobbar på brukar alltid hjälpa till när det kommer kryssningsfartyg till stan. Det är bara något enstaka som går tillräckligt grunt för att kunna lägga till i Södra hamn, men när det sker är det väldigt uppskattat.
– Turisterna tror mig inte när jag säger att det bara är 500 meter in till centrum. Det är världsunikt, konstaterar han.
Fartyget är registrerat i Nassau, Bahamas, är 175 meter lång och 26 år gammalt.
480 passagerare, majoriteten från Tyskland, Frankrike och Schweiz, är ute på en 16 dagars kryssning från Tyskland till Polen, Estland, Lettland, Litauen, Finland och nu Sverige.
I besättningen arbetar 280 anställda med olika sysslor.
Moritz Stedtfeld, kryssningsdirektör från Tyskland, stiger ut på landgången. Han berättar att de valde att komma till Luleå eftersom det är en vacker plats där man kan lägga till väldigt nära stan.
– Det är en annorlunda del av Sverige och vi vill erbjuda gästerna olika upplevelser, inte alltid bara samma platser som de flesta andra reser till.
Sweta Rai från Indien är säkerhetsvakt. Hon har jobbat till sjöss i sju år men det är första gången hon är i Luleå.
– Det är ett bra jobb. Vi får åka till så många platser, berättar hon och undrar om det finns något att titta på i närheten.
Kollegan Jojit Sma från Filippinerna ansvarar för personalens mat och hjälper nu till att ta ut cyklarna till turisterna. Han tycker också det är ett bra jobb.
– Jag tjänar pengar till min familj och till barnens skola, så det är väldigt bra.
Ingen obehörig får gå ombord men vi hittar en lösning för att Kurirens läsare ska få se hur det ser ut ombord. Wahyu Nugroho, 35 år, som arbetar som städare på båten, anmäler sig frivilligt, lånar reporterns mobiltelefon och går in och tar bilder på interiören åt Kuriren.
Wahyu Nugroho är från Indonesien och har jobbat till sjöss i sju år. Åtta månader eller ibland så länge som tio månader i taget är han borta, sedan är han ledig i två månader.
– Vi åker runt i hela världen, på vintern till varma platser som Afrika och Asien och på sommaren i Europa.
Arbetspassen är långa – tio timmar om dagen, sju dagar i veckan.
Hans hytt ligger under däck, berättar han och pekar neråt mot skrovet. Han har eget rum, men det är litet, bara tre gånger fyra meter med en liten säng. Sjösjuk blir han aldrig.
– Det är ett bra jobb för mig för jag kan resa runt i världen. Men det svåra är att jag är så långt borta från familjen.
Han har fru och två barn som är fem och tre år. Han brukar videochatta med dem, men saknar dem.
Vad gör du när du är ledig?
– Sover. Och så kan jag gå ut och titta på de platser där vi lägger till. Idag ska jag shoppa och gå på restaurang. Det är första gången jag är i Luleå så det är spännande, säger han.
Jenny Hebrant är kryssningskoordinator på det norska bolag som fungerar både som hamnagent och organiserar landutflykterna på de ställen där fartyget lägger till. Hon bokar guider, bussar och lägger upp turprogram.
– Särskilt tyska turister är väldigt fascinerade av Sverige och svensk natur, gärna uppe i norr, berättar hon.
Ingemar Vesterlund ska guida i bussen som går både till Gammelstads kyrkstad och Storforsen. Bussen hinner bara stanna en timme på varje ställe, så det blir snävt om tid.
– Under resan ska jag berätta om Luleå och Norrbotten, om industrierna, den gröna omställningen och naturligtvis om Gammelstads världsarv, kyrkan och kyrkstugorna, hur folk hade det förr i tiden och sedan om Storforsen och naturen där.
Det känns roligt men samtidigt lite nervöst eftersom han ska guida på engelska som sedan ska översättas till tyska. Dessutom blir det ett sjå att få alla att komma i tid till bussen.
– Särskilt i Storforsen, säger han.
Äntligen börjar turisterna stiga i land. Tona Meltzer och Erika Schwartz är först ut. De är båda från Tyskland och reser ensamma, men har blivit vänner på båten.
– Det är en trevlig tur och bäst av allt är att få komma tillbaka till Luleå. Jag har varit här en gång förut för många år sedan och ville se Gammelstads kyrkstad en gång till, berättar Tona Meltzer.
Dagarna på båten tillbringar de med att sitta i solen, titta på vattnet, läsa böcker och lösa korsord.
– Det är väldigt avkopplande, säger Erika Schwartz.
Sedan får de se intressanta sevärdheter överallt där de går i land.
Beatrice Chagnon från Luxemburg reser också ensam, men på en kryssningsresa träffar man folk hela tiden.
– Du möter nya människor varje dag. Det är lätt att få kontakt med andra här.
Varje kväll är det show, musikunderhållning och bio och så finns det en bar att hänga i.
– Men det är väldigt soft, det är ingen partybåt, säger hon.
Mycket god mat blir det också berättar hon leende.
Idag ska hon följa med bussen till Gammelstad och till Storforsen.
– Det är första gången jag är i Luleå, men jag tror att jag kommer att bli väldigt nöjd och överväldigad. Jag älskar naturen, säger hon.
Klockan 17 är det korta besöket över och då åker MS Deutschland vidare till Härnösand och därefter Stockholm.