Ett veckolångt möte med påve Franciskus stod på agendan när världsungdomsdagarna firades och att be tillsammans med påven är för många katoliker en viktig del av religionen. En av de som fick chansen när katolska kyrkans ledare besökte den polska staden Kraków var luleåbon Grevy Malombo som efter resan kunde återvända flera erfarenheter rikare.
– Eftersom att jag bor i ett land där jag är en liten minoritet så betydde resan väldigt mycket för mig. Det var väldigt viktigt att träffa katoliker från andra länder och verkligen känna gemenskapen i Kristus, säger Malombo och fortsätter:
– Att möta påven är alltid ett minne för livet. Jag har gjort det två gånger tidigare, en gång i i Madrid och en i Rom. Det bästa med dessa träffar är den stora gemenskapen och känslan av att världen saknar gränser.
Som katolik i Luleå är avsaknaden av jämnåriga trosutövare ganska stor och därför vart utbytet med alla katolska ungdomar en avgörande faktor för att kunna utveckla sig själv enligt Malombo.
– Att dela olika livs- och troserfarenhet med andra förstärker tron och ger en känslan av att man inte är ensam. Det har nu gjort mig till en ännu stoltare katolik, berättar han.
Inför den stora uppslutningen av katoliker så var diskussionen om säkerheten ytterst aktuell. Drygt en vecka innan påvemötet inträffade den tragiska händelsen i Frankrike där en katolsk präst mördades av IS-anhängare. Därför var säkerhetsläget mycket prioriterat i Kraków och över 40 000 människor hade till uppgift att skydda påven samt evenemanget.
–Trots alla oroande nyheter så kändes det ändå säkert att vara i Polen. Polis och armèn jobbade dygnet runt för att vi skulle känna oss trygga, dessutom bad vi om vår säkerhet, vilket också gav oss hopp, menar Malombo.
Det mest centrala under påvemötet var just bönen och det var framförallt den andliga delen som Malombo vill lyfta fram.
– Målet med resan var att kunna lyssna på Guds ord samt be och prisa Gud. Genom att göra det kunde jag stolt bekräfta mitt tillhörande till Guds familj, menar han.
Dagarna i Polen var väldigt intensiva och när Malombo kom hem så hade han inte mycket krafter kvar.
– Som ledare för en grupp katoliker fick jag ta väldigt mycket ansvar och det var hela tiden fullt upp. Nu är jag därför supertrött, säger han.