Ett nytt år välkomnas på persiskt vis

Klockan är strax efter halv sju på fredagskvällen. Det fladdrande ljuset från marschaller bryter nattmörkret som ligger tätt och svart utanför det bruna trähuset i Notviken, Luleå. Azima Sangchi står på trappen utanför huset, iklädd en blommig volangkjol och vita, högklackade skor. Hon är vackert sminkad och ler stort.  ? Hej hej, välkomna! För de allra flesta är detta en helgkväll bland andra. Men inte för Azima Sangchi. I kväll ska det persiska nyåret, Naw-Rúz, firas. Ungefär 50 gäster beräknas komma till gården, där långbord med läskflaskor och tomma tallrikar står och väntar på festglada nyårsfirare. Än så länge är det nästan tomt i rummet och Azima Sangchi ursäktar sig lite och säger att iranier och afghaner inte är lika noga med klockslag som svenskar. Symboler för våren Hon visar mig in i köket, där stora grytor puttrar på spisen och övertäckta korgar med bröd väntar på att bäras fram. Doften av orientaliska kryddor svävar i luften. Hon lyfter på duken som täcker en av brödkorgarna och visar upp pirogliknande knyten.  ? Det är sambuse, med grönsaker och kött och smördeg, säger hon. En halvtimme senare börjar rummet fyllas med finklädda gäster. Människor med paljettprydda blusar, mörka kavajer, vackra håruppsättningar och färgglada slöjor pratar, skrattar och hälsar varandra med kindpussar. Ljudnivån stiger, och Azima Sangchi springer fram och tillbaka. Fat med ris, kycklingklubbor, kebab och sallad bärs fram. I ett hörn står en träbänk, dekorerad med små skålar, ljus och en guldinramad spegel. Saeidih Fili kommer från Iran. Hon förklarar för mig att sakerna på bänken är en viktig del av det persiska nyårsfirandet.  ? Det är speciella saker som alla har namn som börjar på S. De är symboler för att våren kommer och naturen vaknar, säger hon. Blyga svenskar Vårens ankomst och naturens uppvaknande är en stor del av Naw-Rúz, som är helt olikt ett svenskt nyårsfirande. Här finns inga nyårsraketer och ingen champagne. Dessutom räknas åren på ett helt annat sätt.  ? Det blir 1385. Vi räknar från när profeten Muhammed flyttade från Mecka till Medina, säger Behzad Ghodrati som är gift med Saeidih Fili. Paret flyttade till Sverige för fem år sedan, för att Behzad Ghodrati skulle doktorera vid universitetet. De har två barn och trivs bra i Luleå.  ? Jag vill inte tillbaka till Iran, säger Shayan Ghodrati, nio år. Lillasyster Shanya Ghodrati är 24 dagar gammal och ligger i en babylift i en rosa sparkdress. Trots alla människor och ljud är hon helt tyst och lugn. Saeidih Fili säger att Sverige och Iran är väldigt olika länder.  ? Det är stor skillnad på hur man lever, på hur ungdomar är, på allt, säger hon.  ? Svenskar är blyga, de har en gräns för att umgås med utlänningar, men när de dricker litegrann så blir de jätteroliga, säger hon och skrattar. Måste ha nya kläder Saeidih Fili älskar nyårsfirandet, och ser fram emot att dansa senare på kvällen. Hon har handlat nya kläder, kvällen till ära. Svarta byxor, högklackade skor och en svart kofta som glittrar vid halsringningen och handlederna.  ? Alla måste ha nya kläder, det är jätteviktigt på nyår, säger hon. Nu är all mat framdukad och Azima Sangchi säger varsågod. Både vuxna och barn flockas kring läckerheterna på bordet, och snart är alla mätta och belåtna. Borden dras undan, musiken höjs och ett dansgolv bildas. En av de första som vågar sig ut på det är Parvaneh Hosseini, 15 år. Hon kommer från Afghanistan, bodde tre år i Iran och flyttade till Sverige för två år sedan. I början var det jobbigt. Hon saknade sina vänner.  ? Men efter ett par månader hittade jag nya. Då blev det bättre, säger hon. Nu går hon i sjunde klass på Tunaskolan. Hon trivs bra och säger att lärarna i hennes hemland krävde mycket mer respekt av eleverna.  ? När man kommer för sent slår de barnen. Festen har bara börjat ... Hon snurrar runt, runt på dansgolvet och gör snirkliga rörelser med händerna. Nyårsfirandet är speciellt för henne.  ? Det är jättekul. Man träffar and-ra kompisar och har kul med dem. Och så är det kul att få pengar av mamma, säger hon. Allt fler vågar sig ut på dansgolvet. Värmen i rummet stiger i takt med den ökande ljudnivån. De som inte dansar sitter längs med väggarna och klappar takten. Azima Sangchi har skyndat sig att plocka undan alla skålar och tallrikar från borden och ställt fram fat med kakor, frukt och nötter. Nu kan hon slappna av lite så hon dansar leende tillsammans med Saeidih Fili. Bägge två är nöjda med kvällen.  ? Jag tycker att det har varit jättekul, säger Azima Sangchi. Jag tar på mig ytterkläderna och förbereder mig för att lämna firandet, men för de flesta har festen bara börjat. Ett nytt år har startat och våren är här. Det ska firas i många timmar än. fakta Persiskt nyårsfirande Naw-Rúz är iraniernas motsvarighet till julafton och firas av en halv miljon människor i Sverige. Firandet har ingen religiös bakgrund utan sammanfaller med vårdagjämningen. Det börjar 20, 21 eller 22 mars och firas under 13 dagar. Man hyllar vårens ankomst, bland annat genom att hälsa på äldre släktingar och ha picknick i naturen. Naw-Rúz betyder ny dag och firas av folkgrupper i bland annat Iran, Afghanistan och norra Indien. Firandet ser lite olika ut på olika platser, men en av de viktigaste ingredienserna är de sju saker som börjar på S som står på ett bord som kallas för Háftsin ( Háft = 7, sin= S). Alla saker kommer från naturen, till exempel röda äpplen, symboler för hälsa, som kallas för seeb på persiska. På bordet brukar det också finnas andra symboler, till exempel en skål med en guldfisk, en spegel, ljus och målade ägg. På nyårsafton får barnen gåvor och man äter och dansar tillsammans.

Ett nytt år välkomnas på persiskt vis

Festklädda människor svischar runt i det ljusa rummet. Taktfasta handklapp blandar sig med den orientaliska musiken som dånar ur högtalarna. Ett nytt år välkomnas, på persiskt vis.