"Ett människoliv till spillo på grund av slarv"
I våras förlorade han sin fru, som tog sitt liv under inskriven slutenvård vid Sunderby psykiatri. Nu berättar maken för Kuriren vad det egentligen var som hände, och om kritiken mot avdelningen. - Det är ändå ett människoliv som är bortspillt på grund av slarv. För jag tycker det är just slarv, säger han.
Två dagar efter inskrivning vände det dock, kvinnan blev piggare och hoppet tändes hos familjen. Den femte dagen skulle maken åka dit för att hälsa på, och slog för säkerhets skull en signal till avdelningen innan. - Jag fick bara undvikande svar, de sa att min fru "inte var anträffbar". Så då började jag ana... Det visade sig att hon under natten, eller morgonen, hade tagit sitt liv. När självmordet hade skett har familjen ännu inte fått information om. - Jag har inte fått veta någonting, det är så fruktansvärt dåligt skött av Sunderbyn, säger maken. Inget övervak
Dagen efter ringde maken och frågade hur det hela hade kunnat ske. Svaret kom som en chock: kvinnan hade inte haft något övervak. - Jag kan inte förstå hur en människa som ena dagen är förvirrad nästa dag inte har något övervak. Maken menar att det inte är någon vård att lämna en sjuk människa utan tillsyn. - Det förstår ju till och med jag, att det finns stor risk att en människa som varit i psykos kan skada sig själv. Kunde inte läsa patienten
Personalen förklarade att övervak ändå inte hade hjälpt eftersom patienterna lär sig rutinerna, vet hur man gör och ändå klarar av att ta sitt liv. Därefter var det tyst, ingen från Sunderbyn hörde av sig. Maken fick själv ringa till Sunderby sjukhus för att få information om vad som hade hänt. Till slut fick han prata med en läkare, som sade att kroppen förts till "Luleå vårdcentral." - Det finns väl inte ens något som heter "Luleå vårdcentral", menar maken. På frågan om hur det hela egentligen kunde hända konstaterade läkaren kort att de "inte kunde läsa patienten". Samtalet, som varade i två minuter, var därefter slut. - Och då var det inte ens patientens egen läkare jag pratade med. Ingen kontakt med läkare
Inte heller under tiden som kvinnan låg inlagd fick de anhöriga kontakt med någon läkare, enbart vårdare. - Ändå ringde jag varje dag. Det är klart, jag bad inte uttryckligen om det, men som en vanlig människa vet man ju inte hur gången är. Jag tycker att de självmant hade kunnat erbjuda mig att få prata med någon ansvarig. Känner sig kränkt
Senare fick maken av en vårdare veta att kroppen var kvar på Sunderbyn och inte alls hade förts till någon "Luleå vårdcentral". Han började själv försöka kontakta polisen, i hopp om att få mer information. Först sex dagar efter händelsen fick han via en kriminalinspektör som familjen kände veta var sin avlidna fru hade förts. - Det fick jag alltså luska ut själv, säger maken och menar att det är oerhört nonchalant skött. - Man tror inte det är sant, man känner sig fruktansvärt kränkt. Nu har det gått en tid
sedan det tragiska inträffade. Ännu svävar familjen i ovisshet om vad det egentligen var som hände. Ingen från avdelning 32 på Sunderby sjukhus har ringt upp för att förklara hur det kunde ske, varför inget övervak fanns. Däremot har de fått stöd av annan vårdpersonal utanför Sunderbyn, som hjälpt dem att försöka bearbeta det svåra som hände. - Alla andra inom sjukvården som jag har pratat med har blivit förvånade över hur horribelt det här sköttes. Maken tycker att händelsen visar att patientsäkerheten på avdelningen inte kan garanteras. - Man litar ju på att de är i säkert förvar, i goda händer. Jag trodde att jag skulle få hem en frisk människa. Familjen kommer att gå vidare genom att anmäla händelsen till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, något de menar är en självklarhet trots att det känns otillräckligt. - Nu har vi fått ett kvitto på hur det kan gå. Och jag tycker det är så onödigt, det skulle bara ha varit fråga om några dagar så hade hon varit frisk igen, säger maken och fortsätter: - Jag får ju aldrig tillbaka min fru, men kanske kan det här hjälpa andra.
Så jobbar vi med nyheter