Svartvita konstböcker
- Jag låg ständigt på mage på en röd ryamatta och bläddrade i svartvita konstböcker. Kanske handlade det om en skönhetslängtan, säger han.
Åren gick och konstintresset tog Börje Ekström till Lunds universitet där han studerade konsthistoria.
På den vägen är det. Den 2 januari 1978 fick han sitt första fasta museijobb. Ett jobb som gjorde att han kunde kalla Luleå "hemma". Att anställningen som museilektor i konst skulle hålla honom kvar i 34 år trodde han dock aldrig.
- Jag hade ambitioner att ta mig utomlands. Så blev det inte.
Trots det tittar Börje Ekström med glädje i backspegeln.
- Det har varit ett lyckligt äktenskap. Det är sorgligt att gå i pension. Mitt livsfokus är kopplat till jobbet i stället för familjebildning och partnerskap.
Råd av grannar
Under årens lopp har Börje Ekström ansvarat för tillfälliga utställningar med tonvikt på konst och för programverksamheten. Yrkestiteln har förändrats genom åren.
- Jag har bland annat varit museilektor och antikvarie. Folk har kallat mig museichef men det har jag aldrig varit.
För många är Börje Ekström helt enkelt ett med museet. Genom yrket har han träffat många konstnärer och musiker och inte minst en inspirerande publik. Hans eget musikintresse har också präglat programmen.
- Det har varit mitt signum. Jag har önskat att bildkonst, klassisk musik och lyrik ska befrukta varandra.
På fredag stämplar Börje Ekström ut för sista gången. Något han inte alls är tillfreds med.
Identitetskris
- Nej, jag hoppas att jag får råd av goda grannar om vad jag ska göra av all tid jag får nu. Jag kommer inte att ledas ihjäl av tristess trots att jag lever ensam, det tycker jag är ganska skönt och roligt. Men det är lite av en identitetskris.
Krisen ska lösas med sång, med den svenska visan som huvudintresse. En del läsning blir det också. Och ett och annat projekt.
- Jag har planer på att skapa ett sångprogram som ska handla om hösten och mognadens sånger. Passande för en pensionär att sjunga. Jag har också skrivit en del genom åren så ska jag försöka samla ihop min lyrik på något sätt.
67-åringen ska också slänga sig in i den digitaliserade världen.
- Mina vänner ironiserar över mig för att jag inte har facebook, den senaste telefonen, eller en mejladress.
Ja, en värld stängs, en annan tar vid.