Ett julbord så gott som något

Less på alla julbord? Ok, men låt oss i alla fall få bjuda på bara ett till.

VARSÅGOD. Lappmesen är väldigt orädd och hämtar gärna mat från handen. Det är en fin känsla när en liten dunboll landar förrtoendefullt och förser sig med godsaker.

VARSÅGOD. Lappmesen är väldigt orädd och hämtar gärna mat från handen. Det är en fin känsla när en liten dunboll landar förrtoendefullt och förser sig med godsaker.

Foto: Håkan Gidlöw

Luleå2010-12-30 06:00

Väldukat och i en fin lokal med både vanliga besökare och lite mer prominenta gäster som fjädrar upp sig och minglar i pelarsalen. Vi pratar om ett litet fint fågelbord i skogen men ändå helt nära Luleå city.

De flesta av oss känner igen de vanligaste småfåglarna som besöker fågelborden under vintern. Talgoxen, domherre, talltita och blåmes är välkända. Men sen finns det några som inte är riktigt så vanliga och lite mera spektakulära.

På den lilla matningen ute på Bergnäset håller sig sedan flera år tillbaka tofsmes. En frejdig bekantskap med punkig tofs på huvet och ett rivigt humör. När den julbordsgästen anländer är det stor hörbar entré som gäller. Den är en grafiskt vacker tätting som inte är så vanlig nere vid kusten.

Långa klor
På matningen brukar också den säregna trädkryparen dyka upp, den patrullerar trädstammarna på sitt helt egna sätt. Med sina långa klor klättrar den runt, runt trädstammarna på jakt efter mat. Den spräckliga ryggen ser ut som en mantel och kontrasterar mot en ljus buk.

Kanske mest spännande just nu på den lilla matningen i skogen är årets förekomst av lappmes. Och inte bara en utan fyra och kanske ännu flera. Lappmesen är rätt lik talltitan men har större "haklapp" och baskern på huvet är varmt mörkbrun och kroppssidorna är också varmt bruntonade.

Lappmesen, som kan förväxlas med tallitan, är mycket oskygg och kan till och med slå sig ned på dig som besökare och kan tänka sig att låta sig matas ur handen. En mycket mysig bekantskap.

Minsta mesen
Då vi besökte den beskrivna matningen kom en svartmes flygande och landade i handen på undertecknad. Arten- sveriges minsta mes - känner man lätt igen på den vita fläck den har i den annars svarta nacken. Den har också en liten antydan till tofs på huvet.

På fågelbord i allmänhet kan man förutom uppräknade fågelarter även återfinna till exempel gulsparv, gråsparv, gråsiska, nötskrika, nötkråka, nötväckan om man har väldig tur, steglits vilket hänt i vinter i Boden men som är mycket ovanligt, koltrast, gråspett, ja listan är rätt lång över de besök du kan få om du matar vinterhjältarna.

Vad vill de bevingade ha på bordet då. Ja, solros och hampfrön, späck eller annat fett - margarin går bra. De färdiga talgbollarna är ett alternativ. Bröd, frukt som är fräsch uppskattas, nötter är härligt snacks att få och om man kan hålla med lite vatten så är det värdefullt.

Mata fåglar är ett härligt vinternöje som rekommenderas av många. Testa du också!

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!