Ett jobb på toppnivå

Kurirens team står vid kranfoten och ser upp längs den 50 meter höga konstruktionen. Det svindlar.  ? Tur att den lilla hisskorgen bara rymmer två personer, tänker jag tacksamt medan fotograf Lukas Vesterlund och Mats Lundberg sakta glider uppför kranens sida. Intervjun är redan avklarad under Mats Lundbergs matpaus. Det var enda möjliga tidpunkten. Tempot är högt, hans körningar intensiva och beställningarna från marken många. Just nu körs kranen från sju på morgonen fram till midnatt. Strängbetongs gäng tar över från 16.00. Tack vare vänligt tillmötesgående av platschef Bo Larsson och hans ställföreträdare på fredagen Björn Nilsson lyckades vi pussla fram ett kranbesök. Högsta position Mats Lundberg, projektanställd av Skanska, är pitebo, snickare och kranförare och har kört mycket kran.  ? I 15 år. Men inte en sådan här stor, säger han när vi sitter i baracken med några av hans arbetskamrater under uppsluppen stämning. Mats Lundberg har i och med kulturkranen nått sin högsta position hittills i sitt kranliv. Och höjdrädd är han inte förstås. Själva kranstommen är stadig och hytten svajar inte i blåst.  ? Nej, det är armen som tar vind, säger han och berättar att om det blåser mycket är det svårt att lyfta lättare laster med precision. Kranen kan lyfta 4,5 ton längst ut och tolv ton från mitten och inåt. Risk för överbelastning finns inte. Kranen har en inbyggd våg så att föraren ser lastens vikt. Mats Lundberg funderar över livet i hytten.  ? Nog är det bra att sitta däruppe. Fast litet ensamt, säger han eftersinnande. Den kontakt man har är när kompisarna ropar i radion. Och vid matrasten och de två kafferasterna. Kamraterna skojar med Mats Lundberg om att det är han som styr på bygget från sin upphöjda position. Och att det gäller att hålla sig väl med Krankungen om man ska få en körning. Vad är konsten att köra en kran?  ? Du får inte vara våldsam, utan ha lätta handleder, betonar Mats Lundberg. Ha djupseende och kunna bedöma avstånd. Och ha radiokontakt med de på marken. Ofta kör jag bara via radio när jag inte har sikt, om det jag lyfter är nära kranen. Har du någon toalett i kranen?  ? Nä, jag pissar på kompisarna där nere, garvar Mats Lundberg och storskrattet bryter ut bland byggkollegorna i baracken. Bara mindre incidenter har Mats Lundberg varit med om under sitt värv i höjden. Han minns en gång i Piteå när han skulle lyfta ett stort så kallat valvbord.  ? Valvbordet gled av och for mot Nygatan. Där kom en människa och cyklade. Valvbordet nådde aldrig gatan och det var ingen fara för cyklisten, men jag har aldrig sett någon cykla iväg så fort. Skämten haglar. Pitekollegan Tommy Bergvall är reserv för Mats Lundberg.  ? Men Tommy sitter bara och håller i sig däruppe, retas någon. Och inget blir gjort. Luleå från ovan Mellan lyften hinner Mats Lundberg se Luleå från ovan.  ? Jag hinner se en del härifrån, säger han finurligt. Möjligen kan man ana av barackresonemanget att vyerna under sommaren möjligen kan ha handlat om observationer av bar hud i en eller annan form. En hel del tak finns nämligen runt om som syns mycket väl från kranen. Annan kommunikation än via radio sker också mellan kran och mark emellanåt.  ? Fyra tjejer drog iväg slängkyssar upp mot mig nyligen, berättar Mats Lundberg. Jodå, repliken runt bordet låter inte vänta på sig.  ? De såg väl inte hur gammal du var... När Lukas Vesterlund var uppe i kranen kom också signaler till kranföraren från allmänhetens marknivå. Fast den här gången nöjde de sig med att vinka. hakan.zerpe@kuriren.com 0920/37621

Ett jobb på toppnivå

Mats Lundberg är verkliga höjdaren på Kulturhusbygget.Projektledare och platschefer får ursäkta.Han har koll på det mesta från kranhytten 43 meter ovanför marken.? Man får se en hel del härifrån, säger han spjuveraktigt.

Mats Lundberg är verkliga höjdaren på Kulturhusbygget.
Projektledare och platschefer får ursäkta.
Han har koll på det mesta från kranhytten 43 meter ovanför marken.
? Man får se en hel del härifrån, säger han spjuveraktigt.