På Knöppelåsen har modellflygklubben Luleå R/C klubb sitt flygfält. Den här förmiddagen är väderförhållandena med svag vind och behaglig temperatur närmast idealiska för att flyga modellflygen. Klubben har funnits sedan 1954 och har idag 140 medlemmar.
– Det är ett gubbdagis det här, säger Ulf Sundström.
Många i klubben har haft denna hobby sedan barndomen. Christer Bergström har hållit på med modellflyg i 60 år.
– Första modellmotorn fick jag i julklapp av min morfar när jag var 12 år och där började. Men sedan var det uppehåll några år när man bildade familj och fick barn och så då hade man inte tid på samma sätt, säger Bergström.
Även för Rolf Flodin har det varit en långvarig hobby. För honom är det framför allt själva byggandet som är det stora nöjet.
– Jag har hållit på i omgångar ända sedan jag var en liten grabb och det är jag fortfarande känns det som i alla fall när jag får hålla på med sådant här. En modellflygare blir nog aldrig riktigt vuxen tror jag, säger Rolf Flodin.
För honom är det framför allt själva byggandet som är det stora nöjet.
– Att bygga är en utdöende gren nu köper man färdiga. Det är så pass billigt att du köper en färdig för vad en byggsats kostar men jag tycker att för mig så är det roliga att bygga, flygningen är nästan ett nödvändigt ont.
Tekniken för modellflygplanen har utvecklats mycket under klubbens långa historia.
– De sista tio åren så har eldrift tagit över från förbränningsmotorer. För nu finns det en teknik som gör att du kan få hur mycket effekt du vill. Grejerna har bara blivit bättre och billigare, säger Rolf Lindgren, som är kassör i klubben.
Erik Asplund har precis flugit en stund med sitt plan och är på väg att packa ihop för dagen.
– Jag tycker det är ett roligt fritidsintresse. Det är så många bitar i det. Dels så är det att bygga flygplan och sedan är de elektroniksidan och sedan är det motorsidan man får fördjupa sig lite grann i motortekniken. Sedan är det själva flygplanet i sig, aerodynamiken och varför det flyger och allt vad man kan göra med att trimma och ändra. Man känner att det inte finns någon gräns, det går att utveckla det hur mycket som helst. Tekniken går framåt och grejerna blir mer och mer avancerade och det går att göra mer med tekniken, säger Erik Asplund.