Det tar ett tag innan vi får syn på den snart flygfärdiga slaguggleungen. Den står i öppningen till holken och samlar kraft inför sin första flygtur.
När fotografen Petra Älvstrand sakta närmar sig hörs ett hotfullt dovt varnande ljud. Det rasslar till i tallkronan. Mamma Slaguggla övervakar varje rörelse och är beredd att gå till attack.
– Jag har blivit anfallen många gånger. Det är fascinerande hur orädd rovfågeln är. Den tvekar inte att ge sig på en människa. Det hörs knappt när attacken kommer. Därför är vi noga med skyddsutrustningen under ringmärkningen. Jag är mest rädd för klorna, berättar fågelvännen Jan-Olov Johansson.
Slaguggleprojektet startade i Norrbotten på 1980-talet för att samla information om fågelarten, storleken på populationen och kartlägga flyttvägar.
Rovfågeln bygger sina bon i ihåliga döda träd, men det moderna skogsbruket har medfört att det blev ont om naturliga häckningsplatser.
I 40 år har en skara oavlönade entusiaster övervakat ett 100-tal holkar inom Luleå kommun. Slagugglans hem är i storlek likt en knipholk, men öppningen är betydligt större.
Årets resultat betecknas som positivt. I år ringmärktes 17 ungar. I ett fall hann en mård plundra boet. Det är en stark återkomst efter två svaga år.
– I det här fallet handlar det om tillgång om mat. Är det ont om sorkar låter slagugglan bli att häcka, förklarar Jan-Olov Johansson.
Vår fotograf kunde skapa ett fantastiskt bildmaterial utan angrepp från naturen.