Ett "blödigt" slut vid 65

Henry som är en man med glimten i ögat har lämnat blod sedan 18-årsåldern, ett par hundra gånger vid detta laget.
- Jag har mått så bra av det och så gör man ju en insats, säger Henry som tycker att fler skulle ställa upp.
Besöken på blodcentralen har han tagit som en trevlig upplevelse. Fyra gånger om året minst har han lämnat sina 4,5 deciliter. Nu är åldersgränsen nådd när blodgivarens väl och ve går före samhällsnyttan.
- Man skojar och har trevligt med både personal och de andra som lämnar blod säger Henry som för övrigt i flera år faktiskt tappats av sin egen hustru Birgit som jobbade på enheten tidigare.
- Men nu arbetar hon på sjukhuset, förklarar Henry som dock trivts bra med Aino Lundström som nu när hon kliver av jobbet kommer att sakna alla trevliga patienter.
- Jag tycker jag haft ett viktigt jobb och jättefina arbetskamrater, visst är det lite gruvsamt att lämna. Man vet inte riktigt hur det ska bli, men man får ta upp sina intressen. Jag har stuga och barnbarn att ta hand om och jag gillar att sy och läsa så det ska nog bli bra, säger hon.
Runt 7.000 tappningar om året gör man på Blodenheten på Stadsvikens vårdcentral, och hit kommer också donatorer som man tar plasma och trombocyter av, cirka två patienter per dag handlar det då om.
Så här sista tappningen för Henry så är det förstås Aino som ska sticka honom, men han är inte alls nervös och han har heller aldrig svimmat eller mått dåligt efter tappandet som tar cirka fem minuter.
- Nej då, det har aldrig hänt, säger han glatt från sin blodröda "vilstol" nöjt konstaterande att två blodgivarkarriärer nu är över.