Enda kravet - en önskan om att sluta

På bordet trängs tända ljus, kaffekoppar och flaskor med bubbelvatten, de flesta tomma, urdruckna. Det är trångt och varmt, varmt av att rummet är litet, varmt av vilja och av vänskap. Ett 15-tal personer i blandande åldrar är på plats, både kvinnor och män, alla slags människor finns där. - Enda kravet på medlemskap är en önskan om att sluta dricka, säger en ung kvinna som inleder kvällen med ett förtydligande av AA:s traditioner. Fler traditioner läses upp, inga inträdes- eller medlemsavgifter krävs, om någon druckit uppmanas han/hon att sitta tyst och prata med någon av de andra medlemmarna efteråt. - Vårt främsta syfte är att hålla oss nyktra och hjälpa andra alkoholister, fortsätter en medelålders man. Ingen av dem ser tärd eller sliten ut, ingen av dem bär spår av beroende, inte utanpå. Men inuti, eller på ryggen som en av medlemmarna beskriver det, rids han av en 400 kilos gorilla som bestämmer om han ska sluta dricka eller inte. Gud i en flaska
- När jag provade dricka var det som att hitta Gud i en flaska, en uppenbarelse. Vanligtvis var jag blyg, tillbakadragen men med alkohol i kroppen blev jag totalt förändrad och befriad. Jag fortsatte förstås på en gång, berättar en av dem under delningen som går ut på att dela med sig av sina tankar. Flera av de andra deltagarna nickar och hummar igenkännande. Men ingen avbryter, ingen kommenterar eller dömer utan för deras del handlar om att lyssna och att finnas där, stötta och uppmuntra. Mötet är ett temamöte om hur det var, vad som hände och hur det är nu. Alkoholist från början
- När jag tänker tillbaka var jag nog alkoholist redan från början, när mina öl var slut försökte jag alltid dricka någon annans, berättar en ung man. Några av dem vittnar om andra droger än alkohol, men även om återfall där konsekvenserna av drickandet eskalerat i rasande fart. Suget efter alkohol var/är så stort att inte ens antabus hjälpt
alla gånger. - På morgon fick jag antabus på vårdcentralen, på eftermiddagen kunde jag börja dricka så smått igen, bekänner en man. Värderingarna försvann
- Alla värderingar jag hade om att inte dricka på morgonen och bakom ratten försvann, på väg hem från systemet drack jag i bilen, berättar en annan. Gemensamt för flera av dem är att AA hjälper till att hitta tillbaka eller stanna i nykterheten. Flera av dem säger att det är då de trott att de klart sig utan AA som de tagit ett återfall, att "ta ett återfall" menar de är just vad de gör för de bär själva ansvaret för sina handlingar. - Det hjälpte inte att jag
hade jobb, hus, bil och stuga. Jag slutade gå på möten och började dricka igen, snabbt var det värre än det var när jag slutade. Den är progressiv den här sjukdomen, konstaterar en man. - Jag började slira på mötena, då torskade jag. Sedan vad mötena fyller för funktion skiter jag i, jag är här, jag var nykter när jag kom och är nykter när jag går, säger en annan man och meddelar samtidigt att han nu varit nykter i 1,5 månader varpå de andra utbrister i ett spontant grattis. Ber en bön
Mötet börjar lida mot sitt slut, en och en halv timme har gått. Medlemmarna fattar varandras händer och ber sinnesrobönen. På frågan om inte AA är en religiöst obunden organisation blir svaret ja. - Det är en bön vilket som, ordet gud är inte kopplat till någon religion utan till en kraft, en högre makt. Jag säger gud bara för att göra det enkelt, om man tror eller inte spelar ingen roll. Personligen har jag sökt i kyrkan och läst bibeln men inte hittat det.

Enda kravet - en önskan om att sluta

- Hej, jag heter Mattias och jag är alkoholist. - Hej Mattias. Ett av Anonyma alkoholisters öppna möten i Luleå har just börjat.