Enbomaffären inte avslutad

När snart 72-årige Rune Larsson besökte sin pappa på häktet i Luleå var han bara 16 år.
Det är ett möte han minns väldigt tydligt än i dag.
? Besöket blev aningen chockartat för mig fastän jag blivit förvarnad och varningen var befogad. Pappa var mycket nedbruten men han försäkrade mig att han var helt oskyldig till det de anklagade honom för. Det blev ett kortvarigt besök men jag kände djup tillfredställelse ändå, för nu hade jag fått bekräftat det vi egentligen visste redan innan ? pappa var oskyldig, beskriver Rune Larsson.

LULEÅ2006-04-26 06:30
Än i dag kan Rune Larsson vakna på nätterna och tänka på sin pappa, på hur skändad och förnedrad han såg honom bli. Det spelar ingen roll att det har gått 60 år. När han pratar om det över telefonen är rösten bedrövad. Han har inte vågat ta upp saken offentligt förrän nu eller ens prata om den. Han har varit rädd. Inte ens för sina egna barn berättade han om det förrän sonen var över 30 år. Han säger att det nog var dumt men han var rädd att de inte skulle förstå. Han var till och med rädd att han skulle förlora sitt arbete på Banverket. Det som hände hans pappa för så länge sedan har hela tiden legat honom nära.<br>&nbsp;? Men nu är jag gammal, så nu kan inte så mycket hända, säger han. <br>Hans pappa, Fingal Larsson, anklagades för landsförräderi i Sverige på 1950-talet. Han var en av dem som dömdes i den så kallade ?Enbomsprocessen?. Den började i offentligheten med att Fritiof Enbom anhölls och häktades för spioneri. I och med det angav han personer runtomkring sig som skulle vara inblandade. Fritiof Enboms trovärdighet och syfte har dock senare starkt ifrågasatts. Det har bland annat misstänkts att Fritiof Enbom var mytoman.<br>Rune Larssons pappa var en av dem som kallades till polisen i Luleå med anledning av Fritiof Enboms häktning. Rune Larsson berättar i dag på telefonen hur hans pappa tog ledigt från jobbet och intet ont anande begav sig till Luleå. Det var där, i häktet, som Rune Larsson senare som 16-åring träffade sin pappa. Pappan skulle sedan komma att dömas till straffarbete i två år för landsförräderi. Innan domen satt han bland annat sju månader i isoleringscell. Han dömdes mot sitt nekande. <br>&nbsp;? Min pappa utsattes för en politisk rättegång i Sverige. Jag tror att man försökte flytta över fokus från annat som hände i Sverige då. Just Catalina--affären inträffade den tiden och det skrevs mycket om det i tidningarna. Kanske kan det vara en förklaring. Sedan hittade man ju det planet (13 juni 1952), under kalla kriget försvann det svenska flygvapnets DC-3:a Hugin över Östersjön. Då hävdade ansvariga att planet varit ute på navigeringsuppdrag men i själva verket var det ute på signalspaningsuppdrag åt USA. Ett sjöräddningplan, av typ Catalina försökte hitta den försvunna DC-3:an och besköts av sovjetiskt jaktflyg) på icke svenskt territorium, säger Rune Larsson.<br>Hemligstämplades<br>Under senare år har domstolsprocessen och hela historien kring själva ?Enbomaffären? ifrågasatts flera gånger. Material kring ?Enbomaffären? hemligstämplades i 50 år till att börja med. År 2002 förlängdes hemligstämpeln ytterligare tio år. <br>Rune Larssons pappa dog 1992.<br>&nbsp;? Han dömdes för att vara -spion men hans ?egentliga ? brott var att han var kommunist. Vi fick sedan från åskådarplats se hur pappa, under sina återstående 40 år av sitt liv stångade sin panna blodig i kampen att få resning i Högsta domstolen och sin heder upprättad, men det fick han aldrig uppleva, berättar Rune Larsson.<br>En tid innan Rune Larssons pappa dog satt han och pappan och talade om det där. Pappan hade börjat förstå att han aldrig skulle få en chans till upprättelse medan han själv levde. I den stunden lovade Rune Larsson honom att han skulle göra vad han kunde. Flera gånger hade pappan försökt få resning i -Högsta domstolen men varje gång fick han avslag på sin begäran.<br>Smärtsamma minnen<br>&nbsp;? Jag lovade att jag skulle göra vad jag kunde för att få upprättelse, utan att egentligen veta hur jag skulle gå till väga.<br>Det dröjde ända fram tills 2006 innan han kände att han orkade och vågade försöka infria sitt löfte till sin pappa.<br>&nbsp;? Avigsidan med att röra i skiten är att man blir smärtsamt påmind om det tråkiga och vidriga som pågick under denna period och som i realiteten ännu pågår, men det är ett nödvändigt ont som måste göras. Det finns ännu ingen i den svenska regeringen som visat någon vilja att röra vid detta. Man gör allt för att mörka gamla övertramp, men vi anhöriga har bestämt oss. Här ska inget mörkas och vi kommer att göra allt för att belysa oförrätterna, berättar Rune Larsson.<br>Han beskriver det hans pappa, och han själv som tonåring drabbades av, som ett sår som aldrig vill läka.<br>&nbsp;? Pappa som var en ärlig och hederlig människa, ja ärligare och hederligare än de flesta, behandlades fruktansvärt illa i bland annat media, han blev kränkt, bespottad och förnedrad. Det finns inte ord starka nog för vad ?rättsväsendet? på 1950-talet gjorde honom och ansvaret faller tungt på den dåvarande socialdemokratiska regeringen, det hände med deras goda minne, berättar Rune Larsson.<br>Rune Larsson och hans syskon vill på nytt få historien kring ?Enbomaffären? granskad.<br>De har skrivit ett öppet brev till flera redaktioner i landet.<br>katarina.karlsson@kuriren.com<br>
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om