I samband med att solbucklan lanserades 2014 gjorde slumpen att Lulefans laddade upp inför en match samtidigt vid Floras kulle. Anna Degerman fick då låna Toyne Ringwalds Luleåtröja för att förstärka Luleåvinkeln.
Det börjar som ett tips i mailen från en gammal kollega med bra minne.
"När Luleå vann solligan 2014 instiftade man Solbucklan, en pokal tänkt att fortsättningsvis vandra mellan vinnaren av kommande solligor. En snabbgoogling visar att bucklan mycket riktigt överlämnades till 2015 års vinnare, Karlskrona. Men där upphör spåren. Det här måste väl vara en av vår samtids stora skandaler. Vem ska ställas till svars – och hur ska Luleå nu få tillbaka sin ärligen förtjänta trofé i egenskap av nykorade vinnare av 2021 års solliga?
Så börjar det.
Ja, var tog bucklan vägen egentligen? Luleå vann solligan i år men ingen buckla har synts till. Vad vi med säkerhet vet är att den skickades till Karlskrona 2015.
Anna Degerman var vid den tiden tillväxtchef på Luleå kommun och det var hon som var kommunens ansikte utåt när solbucklan togs fram i samarbete med den reklambyrå kommunen då hade avtal med. Hon minns bucklan mycket väl och uppståndelsen efter segern 2014.
– Vi stod på Storgatan och delade ut medaljer och folk fotade sig bredvid bucklan som hade solglasögon. Folk i alla åldrar kom och fotade sig med den där och sedan spred de bilderna. Vi gjorde en del PR kring den, säger Anna Degerman.
Hon beskriver bucklan som ett "hemmabygge" men den fick en fin position i Luleå under 2014 och fram tills 2015 då den skickades vidare.
– Vi hade den på receptionsdesken i stadshuset så att alla som besökte kunde se den. Vi använde den rätt friskt.
I mitten av augusti 2014 ställdes bucklan ut på Storgatan i Luleå efter segern i solligan, något som Norrbottens-Kuriren bevakade.
Hon tror att den stannade redan i Karlskrona.
– Någonstans slutade den vandra (skratt). Den kanske bara levde två år. Det är ett litet mysterium. Jag vet att de tyckte det var väldigt kul i Karlskrona när de fick den och de skrevs en del i tidningarna om den, säger Anna Degerman.
– Hoppas du lyckas hitta igen den.
Mot Karlskrona.
Turistchefen i Blekingestaden, Terje Viblom Pedersen, skrattar gott åt minnet av bucklan.
– Den var jättebra, det var hur roligt som helst, säger han.
Just då passade det utmärkt att få en solbuckla. Karlskrona låg sedan några år tillbaka i det av medierna döpa "solkriget" med Visby där det käftades om vem som egentligen var soligast i Sverige. Karlskrona gjorde det med glimten i ögat men det blev för seriöst till slut. Visby kunde sträcka sig till att Karlskrona kunde skryta med att vara Sveriges blåsigaste stad men soligast – glöm det.
Karlskrona tryckte upp klistermärken och staden tog till innovativa grepp för att pränta in att här skiner solen mest minsann. När inte soltimmarna på sommaren räckte till började man i stället räkna soltimmar på helår.
– Vi gick ut stenhårt med detta, konstaterar Terje Viblom Pedersen.
När vi påminner honom om solbucklans ankomst 2015 kommer minnet tillbaka bit för bit. Här kunde historien slutat eftersom alla digitala spår upphör redan vid vandringspokalens andra destination. Men så var det inte.
– Jag vet att vi fick den, sen var det mycket fram och tillbaka hur vi skulle göra. Jag minns att vi packade ner den i en låda och skickade iväg den. Senaste minnet av den är att den gick i väg till Visby i en låda med frigolit, det är jag ganska övertygad om, säger Terje Viblom Pedersen.
Visby, alltså. Denna gigant i solligan och allas huvudrival. Sedan starten 1990 har Visby sopat hem segern elva gånger. Ingen annan kommer ens i närheten av det.
Efter lite kollar bland nyckelpersoner på Gotland landar vi hos turistbyrån. Och jodå, visst minns man bucklan men vad hände med den?
Det är inte helt lätt att få personalen att ställa upp och uttala sig för det är ju faktiskt så, om bucklan ligger kvar i Visby har något fallerat och vandringspokalen slutade vandra.
Om det beror på att gotlänningarna, så solsäkra på seger varje år, bara slutade skicka den vidare eller om den glömdes bort får vi aldrig reda på.
Bara någon timme senare kommer svaret – bucklan är återfunnen. Demonterad i en simpel låda i ett förråd – men vid liv.
Nej, det är ingen i Visby som brytt sig om Luleås solbuckla de senaste åren. Den har levt ett ensamt liv.
Drömmen hade varit att Visby, i enorm bitterhet över att titeln förlorades 2017, gömde pokalen i en hålig rauk men så dramatiska ska vi inte vara. Detta hade faktiskt kunnat vara ett möjligt scenario för titeln 2017 stannade nämligen på ön, i Hoburg, och det skulle delvis kunna förklara att pokalen blev kvar på Gotland ända tills nu.
2017 hade Visby trassel med sin mätstation men "öjn" vägrade kasta in handduken och Hoburg fick uppdraget, allt för att säkra ö-seger ännu ett år.
Att solen skiner mer ute till havs är sen gammalt och en objektiv betraktare skulle nu kunna anse detta vara fulspel men möjligen kan det ses som en förmildrande omständighet att Gotland och Öland faktiskt inte har mycket till val. Det är lite svagt agerat, ja, men här måste juryn fria.
Men andra konkurrenter som Svenska högarna i Norrtälje kommun, vinnare 2018, 2019 och 2020, är en ögrupp där mätstationen ligger på ett stenröse med en fyr och några fiskegubbar som sevärdhet. Det är lite som att placera mätstationen i Luleå på Rödkallen. Några motståndare går helt klart på anabola solioider men Luleås fastlanda övertygelse är att spela rent.
Solbucklan har av allt att döma legat i ett förråd i Donnerska huset i Visby i flera år. Ulrica Hansson, onlinechef på Gotlands media, hämtade ut den.
Fredagen 12 september lämnar solbucklan fångenskapen i turistinformationens katakomber.
Våra oerhört lojala koncernkollegor på Gotlands media ser till att den hämtas och sedermera smugglas ut från en ganska solig stad på en ö för färd vidare till Sveriges soligaste stad på ärligt fastland.
Vid det här laget har oron börjat sprida sig på Gotland. SR Gotland har fått reda på att nåt är i görningen och att bucklan ska lämna ön och i förklädda ordalag görs inslag om att de ska leta reda på bucklan själva och skicka den tillbaka till Luleå. Men trovärdigheten är låg efter den behandling bucklan fått utstå i flera år.
Lyckligtvis är Norrbottens-Kuriren ett steg före och när SR Gotland kör igång sin statliga och licensbetalda apparatur är bucklan redan utanför murarna, äntligen fri och redo att lyftas fram i ljuset på en framstående plats.
När dagarna går utan att den kommer till Luleå börjar oron gnaga i oss.
Gick bucklan verkligen iväg?
Har Karlstad, som länge kapitaliserat på uttrycket "Sola i Karlstad", fått nys om att bucklan är i rörelse och gett sig på ett kidnappningsförsök? Allt är möjligt och när det gäller att positionera sig som Sveriges soligaste stad skys inga medel, det är uppenbart. "Sola i Karlstad" har till exempel ingenting alls med sol att göra utan är en beskrivning av en glad Karlstadskvinna som hade ett "soligt" humör på 1700-talet.
Det är på den nivån.
Det är som att Luleå skulle skryta om att ha "Världens varmaste badvatten" och sedan hänvisa till utsläppspölen mellan Örnäset och värmeverket där gäddorna har två huvuden, tre stjärtar och parar sig med bisamråttor.
Men vad värre är: Bucklan ska dessutom passera Luleårivalen Umeå som var nära att vinna solligan i år. Sträckan Umeå-Skellefteå är inte bara Sveriges överlägset tråkigaste vägsträcka, där man till och med lägger in "Ånger" i byanamnen så vi verkligen får ord på våra känslor i området, det är även en högriskpassage med fartkameror överallt och 70-sträckor till förbannelse. Där kan man lätt tappa både förstånd och buckla.
Vår oro är obefogad.
Lars Mandahl på turistinformationen tar emot den i många år försvunna solbucklan av Norrbottens-Kurirens reporter Anders Appelgren. Efter visst detektivarbete återfanns bucklan i ett förråd på Gotland.
Tisdag 21 september landar bucklan i Luleå och på Norrbottens-Kurirens redaktion. Solglasögonen är trasiga och bucklan är sargad efter vad som verkar ha varit ett hårt liv i isolering. En inskriptionsbricka, Ölands norra udde 1992, har trillat av och den sista inskriptionen är just Visby 2016.
Vår plan har aldrig varit att behålla bucklan själva, den ska givetvis gå tillbaka till Luleåborna för allmän beskådan efter vinståret 2021.
Lars Mandahl vid Luleå turistcenter får äran att motta den återfunna bucklan. Han minns när den tillverkades 2014 och när Luleå nu vann 2021 passar det extra bra att den är återfunnen och hemma.
– Det är skitkul att pokalen är tillbaka, det måste jag säga. Särskilt som den är gjord här i Luleå, säger Lars Mandahl.
Senast Luleå vann solligan var 2014 men i år blev det en ny seger. Klart att bucklan ska komma hem till Luleå ett år som detta.
Att solen ofta skiner i Luleå är något som går att använda i marknadsföringen över staden. Det var därför solbucklan togs fram en gång i tiden.
Trasiga solglasögon och en och annan inskriptionsplatta som lossnat, men i övrigt är bucklan i fin form.
Solligan må vara en kul grej med lagom mycket prestige men visst kan en stad använda sig av siffrorna och solen i sin marknadsföring.
– Absolut, det gör vi ofta. Vi får väldigt mycket frågor om skärgården och där är det ju mer sol. Det är inte sällan vi ser att det regnar i Gammelstad samtidigt som det är sol längst ut på Sandön, säger Lars Mandahl.
I stället för att ligga nedpackad i en kartong på Gotland blir det nu åter ett offentligt liv för solbucklan.
– Jag tänker mig att vi givetvis ska hitta en hedersplats här inne, konstaterar Lars Mandahl.
Bucklan har kommit hem till skaparen och vinnaren Luleå. Vi kan väl kalla det för en solskenshistoria.