En scen som välkomnar alla

Turkisk youghurt. Och Schnappi, die kleine krokodil. Bara några få av inslagen när den ungdomsbrigad som kallar sig för Öppen scen och med jämna mellanrum drabbar någon av Norrbottensteaterns scener, re-lanserade sig på tisdagskvällen. Via den 70 minuter långa (och av dessa hade kanske en kvart sammanlagt relativt besvärsfritt kunnat lövsågas bort) föreställningen Tre lägenheter. Turkisk youghurt? Tja, begreppet dök upp lite här och där. Schnappi? En tjej insisterade på att framföra just den irriterande sången, när hon stod inför en schlager-jury. Det är fortfarande mycket av vidöppet ungdomlig och djupvulkanisk vitalitet som det handlar om när Öppen scen-gänget, åtminstone mentalt, ockuperar varje millimeter av den scen som de för ögonblicket befinner sig på. Bra sång, bra spel, bra musiker ? ja, det mesta fungerar faktiskt mera än godkänt och det enda som de här ungdomarna har vissa svårigheter med är att fixa ett fungerande programblad. Det har de fortfarande vissa svårigheter med men: det får ju gå det med. Lite lagom absurt och surrealistiskt också. Grejen med att låta en allvarlig ung man (Einar Bredefeldt?) sitta och stillsamt vika ihop en stor plastpåse till en mycket liten enhet, är ju bara helt underbar. Mannen som blev berusad av endast en öl på krogen och sedan bara försvann, uppskattade vi också. Liksom kroggästen som högg ner en och annan och då även en servitör. Hypersnorkiga servitörer, som inte blev nedhuggna, förekom det också exemplar av. OK: det var väl inte alltid som storyn, som formellt handlade om invånarna i några lägenheter i några hyreshus, alldeles höll ihop. Fast det var kanske meningen att det skulle vara på det viset också. Och förresten fick man väl tolka den som man själv ville. I vilket fall så höll det här ändå, totalt sett (nästan), hela linan ut. Några smärre strykningar och justeringar skulle helheten inte heller må så väldigt illa av. För övrigt är det mönstergillt och det finns en hel del talanger i vardande i ensemblen; några som vi säkert kommer att träffa på i andra och större sceniska sammanhang vad det lider också. Kolla alltså in gänget innan de respektive genombrotten börjar uppenbara sig. Öppen scen välkomnar er alla. Verkligen.