En overklig verklighet

Det var augusti 2004. Hela fotbollslaget IFK Luleå hade träffats på idrottsplatsen Skogsvallen. En av spelarna fyllde 30 år. De hade haft olika aktiviteter tillsammans och käkat kräftor. Sedan bar det av in till staden och nöjes-stället Färjan. Tre av spelarna i laget tyckte att kräftor var lite väl lite i matväg och beslutade sig för att gå till McDonalds, före Färjan. Det var Niklas Berglund, Niklas Backman och deras kompis som fyllde 30 år. Övriga i fotbollslaget gick direkt till Färjan. ? Vi tre satt och pratade och hade ganska trevligt. Vi var nog där en timme. Sedan skulle vi ta ut pengar i bankomaten för att gå vidare till Färjan. Vi gick ut alla tre samtidigt från McDonalds. Vi två gick bredvid varandra och märkte inte att vår kompis halkat efter. Vi stod vid bankomaten när vi hörde att det skreks, säger Niklas Berglund. När de rusat fram runt uteserveringen såg de att kompisen låg på marken, en bit från McDonalds och att någon sparkade på honom och att det var flera killar runt omkring. ? Allt gick så snabbt men jag minns att jag hann tänka, vad ska jag göra, jag har ju aldrig slagits, ska jag bara drämma till, slå till rätt på käften? minns Niklas Backman. ? Man vill ju avstyra bråk, säger Niklas Berglund. Letade efter någon att slåss med Niklas Backman slet bort en av killarna och höll fast honom så att kompisen skulle komma sig upp. ? Jag hjälpte honom upp från marken, och skrek ?Vad håller ni på med?!?,?Nu får ni lugna er?! minns Niklas Berglund. De kände det som om gänget bara letade efter någon, vem som helst att slåss med. Det var fullt med folk ute den här tiden på kvällen. Ingen annan ingrep. ? Jag upplevde det som om det bara var vi två där, jag och Niklas, berättar Niklas Backman. Det blir hätsk stämning och argumentation på platsen och båda två försöker dra sig undan med sin kompis. Då kommer plötsligt en kille in från ena sidan och knuffar till kraftigt mot kompisens bröstkorg. Kompisen tappar balansen, far rätt baklänges och slår huvudet i asfalten. De ser att det börjar rinna blod från huvudet på honom och att han är borta, men de har ingen chans att komma fram till honom. Gänget står i vägen. ? Han ligger helt livlös, och vi kunde inte gå dit till honom, säger Niklas Backman. Drogs in i en port Själv blir han indragen i en port med fyra av killarna runt omkring sig och har inte en aning om vad de tänker göra. ? Det värsta med hela kvällen efteråt, var att det här faktiskt kunde hända, men också tankarna på vad som hade kunnat hända. Vår kompis hade lika gärna kunnat vara död. Efteråt tänkte jag också på att när jag blev inknuffad där i trappuppgången, vad hade hänt om de hade haft kniv, om de slagit mig, om de sparkat mig? Man blir ju så rädd. Man är ganska så ynklig och inte så tuff när man står där med fyra personer runt omkring sig, säger Niklas Backman. Ambulansen och polisen larmas så av Niklas Berglund. Gänget flyr platsen och även Niklas Backman blir fri. ? Då skriker en kvinna, ser ni inte att han har svalt tungan?! Jag var så chockad så jag hade inte sett det, säger Niklas Berglund. Helt utelämnad Tillsammans hjälper de sin kompis, med att bända upp käken och slita tag i tungan, så hör de hur han rosslar till och drar in syre. Niklas Berglund håller krampaktigt fast i tungan på kompisen tills ambulansen kommer. ? Du åkte med ambulansen, men jag blev kvar på platsen. Jag skulle prata med polisen. Plötsligt säger polisen åt mig att de måste åka till Gültzauudden och att jag ska stå still där och vänta tills de är tillbaka. Jag blir som helt utelämnad. Efteråt har jag tänkt på det där. Det känns konstigt hur polisen gjorde. Nyss hade ju min kompis blivit nerslagen, säger Niklas Berglund. På akuten sitter Niklas Backman och väntar, ensam. ? Man hade som ingen, man var bara själv där. Jag minns att det var blod på min skjorta. Jag satt någon timme där. Han vaknade upp och de fick sy honom. Sedan gick jag hem. Jag gick hem till Gammelstad, från Sunderby sjukhus, säger han. ?Vem skulle jag ringa?? Han fortsätter: ? När jag gick hem undrade jag hela tiden vem jag skulle ringa och prata med, allt var så overkligt. Vem ringde jag egentligen? Kroppen var väldigt adrenalinpumpad. Man var som redo för strid. Men vi ville inte ha bråk, det törs man ju inte. Från att ha haft en kanonkul kväll så slutade det så här, säger han. När polisen kom tillbaka från Gültzau-udden fick Niklas Bergman som suttit och väntat inne på McDonalds bli hemskjutsad av polisen. På väg hem kör dock polisen plötsligt rätt på gänget som stått för misshandeln. Det blir ett ingripande. ? Polisen öppnar bildörren och säger åt mig, att jag kan gå nu. Jag kliver ut och gänget ser mig så klart. Jag sprang hem. Även om man är modig så är man rädd, säger han. Drog det om och om igen Det gick bra för deras kompis. Han fick inga allvarliga skador och kom hem från sjukhuset dagen därpå. Kompisen minns ingenting från händelsen. Därför tror de att han inte har haft samma behov som dem att bearbeta kvällen. ? Man drog det och om igen. Jag tror att det är viktigt att prata med någon, säger Niklas Backman. ? Tidigare har jag tänkt, att det är så tryggt att växa upp i Luleå. Nu har jag en annan bild av det. Det räcker med att man är på fel plats vid fel tillfälle, säger Niklas Berglund. ? Det känns som om rubrikerna om sådan här misshandel var större för några år sedan, säger Niklas Backman. De är övertygade om att det är ett fåtal personer som står för det oprovocerade våldet i Luleå. Våldet skulle kunna stoppas om dessa ett fåtal plockades bort från gatan. ? Om det skulle hända igen, frågan är hur tuff jag är då? Det är ju inte säkert att det bara är ett knytnävsslag man råkar ut för. De kan ju hålla på med misshandeln tills man i värsta fall är död, säger Niklas Berglund. Om man är flera tillsammans som ingriper tror de att riskerna är mindre.