En mycket god julsaga

Dessa tre, plus ytterligare 56 tredjeklassare hemmahörande på Svedjeskolan, glömde dock snart bort det eventuellt pinsamma. Och kastade sig i stället rakt in i det drygt timslånga julspelet (som var fint men som hade vunnit mycket på att kortas med så där låt oss försiktigtvis säga 20 minuter?) som ingår i Svedjeskolans cirka tjugoåriga tradition av just sådana, som kommer att framföras vid fem tillfällen inklusive onsdagskvällens premiär samt hade samlat en hel gymnastiksal full av vänligt kameraknäppande föräldrar och släktingar. Skrivit scenerna själva Eleverna har själva funderat ihop spelsammanhanget, skrivit scenerna och hittat på danserna också samt klistrat ihop alltsammans med hjälp av främst musik- och danslärarna Anders Bergsjö och Helen Nilsson (lärarna Eva-Britt Granström och Eva Manns-Norman var också med och musicerade). Men i centrum befann sig givetvis eleverna själva. Det hela inleddes med ett prydligt framskridande luciatåg och så Nu tändas tusen juleljus och Staffan var en stalledräng och Hej mitt vinterland. Också. Den sistnämnda framfördes av två allvarsamt sjungande och taktfast handsvängande flickor. Fint och bra. Sedan inplacerade sig diverse björnar, vinterharar, minst en spindel (?jag är inneboende hos björnarna, för att det är så varmt och skönt hos dem?) i julspelssammanhanget också. Ett par barn kom bort i storm på fjället. Men ingen fara: de kom tillrätta också. Det jagades efter en lämplig julgran. Och det hittades en sådan också. Helt plötsligt befann vi oss också i ett Harry Potter-äventyr. Lille Viggs äventyr på julafton har numera inte en chans mot unge herr Potters trollkonster. Magnum Bonum-rock Några ynglingar rockade mycket bestämt till Magnum Bonums 70-talshit Skateboard. Nu något textändrad, dock. En liten tös hävdade envetet att hon var ?en liten mört, som simmat bört och hette Kurt?. Någon annan var ?en liten ensam groda, som vill hem!?. Och Ekorrn satt i granen och snart är det jul och det gällde att hinna fram till Tomten med önskelistan också! Det är inte alltid så lätt när man bara är nio?tio år och ska prata i mikrofoner. Alltså gjorde man inte alltid det. Och när över hundra personer gemensamt suger upp allt syre som finns i gymnastiksalen, så håller man på att ramla av stolen. Fixade allt med glans Men julen kommer ju som sagt var snart och det var likafullt roligt att få sitta och se den här aldrig så särskilt förutsägbara Vintersagan. Svedjeskolans elever är att gratulera. De var hur gulliga som helst och fixade sina uppgifter med vederbörlig glans. God Jul, alltså. Lite så här i förskott.

En mycket god julsaga

? Jo, det är spännande. Men lite pinsamt också, beskrev den vackert vitskrudade tjejtrion Josefine Johansson, Lisa Liikamaa och Ronja Sundström läget på onsdagskvällen, en stund innan de skulle in på scenen i Svedjeskolans gymnastiksal och vara med i julshowen Vintersaga.