- Jag har haft världens roligaste jobb. Jag bestämde mig för att bli läkare då jag 16 år gammal blev allvarligt sjuk. Jag drabbades av hjärninflammation och jag fick då en väldigt god erfarenhet av vården, säger distriktsläkaren när han tar emot Kuriren.
Ett belönande arbete
Den sjungande dialekten avslöjar hans finska ursprung, han är född i den lilla orten Grankulla, nära Helsingfors. Han utstrålar godmodighet och en hög integritet. Att få honom att berätta minnen från sina nästan 30 år som distriktsläkare vid vårdcentralen är stört omöjligt. Ett varmt avvärjande leende på frågan avslöjar dock att jobbet har bjudit på ett mycket rikt innehåll.
- Det har varit ett belönande arbete med patienter i tre generationer. En ständig ström som passerat och erbjudit sin närkontakt, säger han om förtroendet han haft.
Inte sällan har han med sin trygghet fått patienterna att förstå att det är de som vet mest om sig själva.
Han har sett glädje och sorg och ren tragik blandas i en brokig kokande smältdegel i det älskade bostadsområdet. Och han har gillat att vara i hetluften.
- Mycket positivt men också hemska dagar med katastrofer och helveten.
Stabil vårdcentral
När han tillträdde som distriktsläkare 1984, tillsammans med kollegan Ingrid Bertilsson, hade vårdcentralen varit stängd på grund av läkarbrist. Porsöborna fick söka sin vård inne i city. De två läkarnas tillträde öppnade bokstavligen vårdcentralen.
- Ja, så var det, säger han. När han nu slutar, som ålderspensionär, är situationen för vårdcentralen stabil och bra. Två nya doktorer träder in. Vårdvalsreformen gör nuförtiden att ingen hälsocentral hotas av nedläggning, konstaterar han.
Hänsynen till människorna gör som sagt att han inte kan förmås att berätta anekdoter, men när vi frågar om sorgesamma upplevelser så är det en sak han lyfter fram:
- Furunäsets mentalsjukhus lade ned. Vi hade just öppnat vårcentralen igen och vi fick resurser till ett försök med dagverksamhet på vårdcentralen med kroniskt svårt psykiskt sjuka. I 15 år höll vi på med denna viktiga och lyckade verksamhet. Så drog sig landstinget ur och kommunen tog över. Det började resoneras så att det var orättvist att denna verksamhet bara fanns på en vårdcentral och så lades det ned. Man övergav dessa sjuka. Jag kan än i dag inte riktigt förlåta det där, säger Sam Runeberg.
Livet som pensionär vänder upp ett nytt blad för honom. Sysselsätta sig blir inget större problem.
Odla kontakter
- Jag är intresserad av språk, det blir nog lite studier. Och jag ska odla vänkontakter jag inte hunnit med. Jag har fyra barnbarn i stan som jag vill umgås med och kanske jag kan hoppa in och vikariera ibland.
1 maj läggs en lång karriär till handlingarna.