En lagens väktare som lägger hatten på hyllan
Efter 40 år som lagens väktare lämnar Yngve Hansson nu ifrån sig uniformen. Det är med värme han ser tillbaka på åren som polis, med undantag för ett olöst fall som fortfarande gnager i honom.
Foto: Linus Höök
Foto: Linus Höök
Jägarens gevär hade just hittats och fallet tagits upp på nytt. De snitslade avsökta områden, hittade något som liknades vid en grav och sökte med hundar. Varje morgon låg varm björnspillning på marken och hundarna ville helst åka hem. När björnen en dag visslade så tallarna skakade åkte också poliserna hem. Fallet har förblivit olöst, trots rykten om mord.- Det grämer mig det där, vi borde ha gått djupare i fallet. Det finns detaljer att följa upp. Om inte annat borde vi ta bort plastbanden vi snitslade med i området.Han ställer ner kaffekoppen med en suck och tänker efter en stund. Om det här hade varit en deckarroman hade det pensionerade polisbefälet förmodligen blivit privatdeckare, terroriserat sina kollegor i jakt på information och suttit sena nätter med en whiskey och bläddrat i gamla akter.- Jag kommer åtminstone inte att ta tag i det här ensam. Jag får lämna det tillsammans med stationen när jag går härifrån. För mig står hjortronsäsongen och älgjakten på tur.Polischef i Överkalix
Det var en stor överkalixfamilj som Yngve Hansson växte upp i. Åtta syskon och Yngve var någonstans i mitten.- Det kanske låter banalt att säga men jag tror att jag ville bli polis för att ha makt och bestämma. I en sådan stor syskonskara som vi var blir man ganska anonym, men med uniform tänkte jag att jag skulle synas, berättar han.Det var med viss vånda han klev på tåget mot polishögskolan i Solna. Han hade inte mycket till övers för storstadslivet och så fort skolan var slut flyttade han norrut igen, till Gällivare och sedan till stationen på Rådstugatan i Luleå. Men Överkalixdialekten sitter kvar, kanske vaknade den till då han mellan år 2000 och 2007 flyttade tillbaka till hembygden som närpolischef.- De åren var nog de bästa
i min karriär. Jag gjorde allt, patrullerade och drev brottsutredningar, deltog i arbetsgrupper på kommunen, i skolan och inom näringslivet. Dessutom kom jag nära medborgarna, jag kunde prata deras språk och kände att jag äntligen på riktigt kunde vara med och påverka. I Luleå blir en polis mer anonym.Också Överkalixborna trivdes med sin polischef, sommaren 2003 röstades han fram som Årets Överkalixbo.Tvära kast
När länets polisarbete skulle centraliseras återvände emellertid Yngve till sin gamla tjänst som vakthavande befäl i Luleå. Det är också Luleå som är hemma, eller Gammelstad och huset han byggde där 1972.Att under ett helt yrkesliv jobba med samhällets mörka sidor sätter sina spår.- Kanske har jag blivit lite avtrubbad, något mer misstänksam också. Men det som varit jobbigast är de tvära kasten mellan djupa tragedier och små vardagsproblem. Att orka bry sig om ett par borttappade nycklar när du just hört om någon som förlorat en son.Med jobbet följer också en känsla av maktlöshet.- Eländet slutar aldrig, snarare växer problemen. Ta till exempel drogerna, sexualbrotten och kvinnovåldet. Han har just avslutat sin sista arbetsvecka men talar som om han egentligen skulle vilja fortsätta. Lite tidigare på dagen har han lämnat in sin uniform.- Det är en dag som kommer för alla. Men det känns konstigt. Känslan kan nog liknas vid ett långt kärleksförhållande med någon du verkligen tyckt om, så en dag ska du bryta upp från det. Jag kommer att sakna mina kollegor, men det är med glädje jag går härifrån. Jag är mätt och har många fina minnen.Om du fick chansen att åka tillbaka till din examensdag den 12 maj 1969 och säga något till den unge rekryten Yngve Hansson, vad skulle det vara?- Jag skulle uppmana honom att vara sig själv och att hålla sig borta från fördomar. Sedan skulle jag ta hans hand och gratulera till ett bra yrkesval.
Så jobbar vi med nyheter