En kväll med julens toner

Årets julkonsert Christer Sjögren, Charlotte Nilsson, Ken Wennerholm, Göran Rudbo, Gladys del Pilar, Örebro Gospel, Magnus Spångbergs orkester, Vivakvartetten, Ragnar Dahlberg Coop Arena Fredag 21/11-03 Och därför tändes tusen juleljus inför en i alla fall hyggligt välfylld Coop Arena (det ÄR en stor hall och INTE alldeles lätt att fylla) på lördagskvällen. Inför en fond av tindrande stjärnor radade hela julsångargänget upp sig och insisterade redan inledningsvis på att Det är jul, äntligen jul. Så då var det ju bara att ramla in i den illusionen, då. Vilket faktiskt inte var alltför svårt, eftersom det här visade sig vara en inte alltför svulstig utan tvärtom övervägande stilfull julmusikkväll. Med många enskilda höjdpunkter väl värda att applådera. Christer Sjögren gick i jovialisk närkamp med White Christmas, som gled över i försvenskningen Jag drömmer om en jul hemma, och vältempererade Örebro Gospel slöt upp bakom honom varvid de tillsammans fixade en närmast storbandsjazzig variant av Irving Berlins gamla slitstarkhet. Charlotte Nilsson, i minst sagt höggravid status, kom åkande in på släde och sjöng Vår vackra vintervärld. Sedan envisades hennes släp att fastna i släden också, men den detaljen ordnades till den med. Stort ögonblick nummer 1 inträffade när Charlotte Nilsson och Gladys del Pilar tillsammans bröt omkull God Rest Ye Merry Gentlemen. En rysning av vokal inlevelse. Tomten hade nickat gillande, om han hade varit närvarande (och det kanske han för all del var också). Stort ögonblick nummer 2 kom strax därpå. I och med Gladys del Pilars fullständigt andlösa och i kraftfullt tempo framförda Mary´s Boy Child. Däremot tyckte jag bara att Triple and Toucharen Göran Rudbos vinylskivesläpiga, alternativt speedade, version av Helga natt var tramsig. Ett av de nummer som man gärna kan stryka ur programmet. En dolskt svartklädd Christer Sjögren gick in i ett Elvis Presley-medley och startade med Santa Claus Is Back In Town, fortsatte med Blue Christmas och Here Comes Santa Claus och avrundade med gospeltryckaren I´m Gonna Walk The Golden Stairs. Snyggt, svängigt, stilrent. Sedan placerade sig Christer Sjögren på en pall och sjöng Aimnbusks fina Älska mej. Fin, även med honom. Bara lagom inställsam. Stort ögonblick nummer 3 inställde sig när hela ensemblen radade upp sig och sjöng John Lennons War Is Over (Happy Xmas). En version med värdig dignitet. Jag har rätt svårt för Ragnar Dahlbergs rätt påfrestande julbetraktelser men godkänner honom som cittraspelare, och introduktör av ett svängigt Barnatro-medley. Som förvandlade Coop Arenan till en kyrka. Gladys del Pilar kramade julmusten ur When the Saints Go Marchin´ In och den religiösa linjen fullföljdes av en i rött skrudad Charlotte Nilsson, som sjöng We Are Standing On Holy Ground. Herrarna Rudebo, Wennerholm och Sjögren utspökade som julgransfötter och julbock smakade torftig klassrumssketch, men versionen av Disneys tomteverkstad (?you better hurry up, tomorrow christmas day!?) var skojig. I stället. Ett allsångsförsök föll sådär väl ut. Och så gratulerade Ragnar Dahlberg några födelsedagsfyllare och bland dem befann sig Margit Lindén, Luleå, som hade uppnått de 75. Charlotte Nilsson och Christer Sjögren tillsammans i Mel Tormés The Christmas Song var inte Stort ögonblick nummer 4. Men nära nog. Det inföll i stället när Gladys del Pilar sjöng in sig i Manhattan Transfers Operator. Mäktigt. Minst sagt. När Christer Sjögren sedan sjöng Mickey Newburys innerliga, och av Elvis Presley tolkade, American Trilogy så var det nästan som om han förvandlades till en salvelsefull amerikansk sydstatspredikant. ?Reverend Mr. Christer?, liksom. Sedan återstod i stort sett bara We Wish You the Merriest, Jingle Bells och så (Stort ögonblick nummer 5) det extranummer som utfördes av jultomten Christer Sjögren och som bestod av (vad annars?) O, helga natt. Den har han röst för att göra rättvisa. Om än han har rätt långt kvar till Nicolai, Jussi och de andra grabbarna. Och, som redan påpekats, nu är det jul igen. Om 33 dagar. I alla fall. Även om detta var en helt hygglig (och vid åtminstone fem tillfällen betydligt mera än så) inledning på densamma.

En kväll med julens toner

Nu är det jul igen. I alla fall om 33 dagar. Men för att hinna rusha fram genom landet (28 konserter återstår efter premiären i Luleå på fredagskvällen fram till finalen i Örebro den 22 december) så måste ju julsångsssjungandet starta någonstans.

Nu är det jul igen. I alla fall om 33 dagar.
Men för att hinna rusha fram genom landet (28 konserter återstår efter premiären i Luleå på fredagskvällen fram till finalen i Örebro den 22 december) så måste ju julsångsssjungandet starta någonstans.