Mitt mellan två av Luleås finaste byggnader, Riksbankshuset och Tornhuset ligger Gårdshuset.
Det så kallade Gårdshuset på Kyrkogatan 10 var ett omskrivet hus redan 1978.
Huset, byggt 1891 och några år efter stadsbranden, hotades av rivning på grund av det nedgångna skicket och Norrbottens-Kuriren följde husets öden och äventyr under drygt ett års tid. Fastigheten ligger mellan Tornhuset, vars renovering vi nyligen bevakat, och Riksbankshuset, och det är läget som gör att trevåningshuset genom åren kommit att kallas för Luleås mest centrala villa.
Luleå kommun, som ägde både Tornhuset och Gårdshuset, valde att satsa på en omfattande renovering för det större Tornhuset men Gårdshuset hade inte samma tur. För dyrt, menade politikerna.
– Vi har funnit att det skulle bli för dyrt för kommunen att restaurera huset, närmare en miljon kronor, meddelade dåvarande kommunalrådet Sven Köhler till Norrbottens-Kuriren 1978.
Förslaget var i stället att huset skulle rivas – men då klev arkitekten Lennart Alexis in i bilden.
Lennart Alexis var en tre ägare till MAF Arkitektbyrå och han gav exempelvis upphov till Luleås brandstation och Sunderby folkhögskola.
Den vackra kakelugnen hittade Lennart Alexis i en av byggnaderna som revs i kvarteret Uttern 1979, samma kvarter där Kulturens hus i dag ligger.
Från det stora rummet på övervåningen är det utsikt mot stadsparken.
Alexis meddelade sitt intresse för att köpa huset som privatperson och fick till slut köpa det tomma och nedgångna huset för 1000 kronor i slutet av 1978 och tog på sig att göra huset beboeligt och utan att det kulturhistoriska värdet förvanskades. Något han själv bedömde skulle gå att göra för en halv miljon kronor.
Lennart Alexis, som avled 2000, har själv dokumenterat renoveringen. Invändigt fanns inte mycket att spara och allt revs utom de bärande väggarna. Därefter började ett omfattande arbete med att hitta material och inredning till huset.
"Min fru och jag tillbringade avsevärd tid vid alla rivningar av gamla hus som då pågick i Luleå" konstaterar Lennart Alexis i dokumentationen.
Nu skrivs nästa kapitel i det anrika husets historia.
Lennart Alexis med familj flyttade in i huset påsken 1980 och fram till dags dato har huset sålts ett par gånger och nu är det snart dags för nya ägare att flytta in.
Nuvarande ägarna Ursula Pettersson och Per Lindqvist ska nu sälja det hus de blev förälskade i 2011. Inledningsvis var de hyresgäster men bara efter drygt ett halvår skulle det säljas och dåvarande ägaren beslutade att de skulle få köpa huset – och de slog till.
Ett beslut de inte ångrat.
Lennart Alexis byggde delvis upp huset invändigt med material som han hittade i rivningsobjekt.
Gårdshusets öde bevakades i flertal artiklar i slutet av 70-talet. Lennart Alexis fick köpa huset för 1000 kronor, motprestationen var att renovera huset utan att förvanska det kulturhistoriska värdet. I dag ligger det ute till försäljning för 8,1 miljoner kronor.
Den gamla byggnaden och den stil Lennart Alexis återskapade var något de inte kunde motstå och fortfarande trivs med.
– Historien ger känslan att det är något unikt, det ger en viss karaktär och jag gillar att det finns något bevarat som är så gammalt i Luleå eftersom så väldigt mycket revs. För mig är det sån otrolig harmoni, när jag kommer hem är det verkligen så här" Åh, atmosfären!". Det är så skönt och ger en väldig trivselkänsla rent allmänt. Sen bor man mitt inne i stan, med naturen runt knuten, och det är gångavstånd till precis allting. Det är livskvalité, säger Ursula Pettersson.
Släktingar och vänner som varit på besök, inte minst på jular, har dragit paralleller till klassikern Fanny och Alexander där det dansas runt mellan rummen i sekelskiftesmiljö.
– Det är som att komma in i ett kulturarv varje dag man kommer hem. Vi gillar den här stilen och renoveringen som han gjorde, med spegeldörrar, kaminer, vedspis, en stor kakelugn. Vi gillar det där och vintertid är det en stor mysfaktor att bara vara i huset, säger Per Lindqvist.
I princip alla dörrar invändigt kommer från Ahrnells hotell som låg på Kungsgatan. Ledstångskrokarna i trappan är hämtade från Församlingshemmet som låg på Nygatan.
Vem behöver ett väggur när man har domkyrkans klocka? I samband med en renovering av vindsplanet har ett fönster monterats som gör att den som sitter vid matbordet ser den klassiska urtavlan i Luleå.
När vi vandrar runt i det gamla huset finns det en mängd detaljer som är en del av det gamla Luleå. Det börjar redan vid ytterdörren där gallret suttit på gamla Läroverkets ytterport, ledstångskrokarna som finns i trätrappan kommer från församlingshemmet, som även varit Skandinaviska bankens kontor. Invändigt är i princip alla innerdörrar från Ahrnells hotell som låg på Kungsgatan, därifrån kommer även hyllkonsoller. Bröstningspanelen i övervåningen kommer även de från församlingshemmet. Den massiva och färggranna kakelugnen hämtades från en gammal byggnad som stod ungefär där Kulturens hus ligger idag.
Huset på Kyrkogatan 10 bär på en historia av gamla Luleå. De flesta innerdörrar kommer från Ahrnells hotell (byggnaden till vänster) som låg på Kungsgatan.
Lennart Alexis fyndade en hel del material i närområdet men vissa saker kom långväga. Gjutjärnskaminen hittade han i Skåne, likaså det färggranna och blyinfattade fönstret i övre trapphallen.
Ursula Pettersson och Per Lindqvist har inte ändrat mycket under sina år.
– Vi har velat bevara den här första känslan av att nästan komma in i en sekelskiftesmiljö, fast ändå modernt, säger Per Lindqvist.
Vinden har inretts i ett senare skede. Där finns bland annat ett runt fönster som, kanske planerat eller kanske av en slump, visar urtavlan på närliggande domkyrkan.
Åldern, stilen och läget gör att huset får anses vara unikt i sitt slag i centrala Luleå.
– Det är som ett "city townhouse". Det är väldigt ovanligt, i vilken stad man än kommer till, tror jag, säger Per Lindqvist.
Inte allt kom från Luleåområdet, den gjutjärnsspis som finns på markplan köptes i Skåne. Alla eldstäder i huset går att använda.
På mellanplanet finns ett blyinfattat fönster, inköpt i Skåne.
Huset på Kyrkogatan har flera spegeldörrar, en vanlig syn i sekelskiftesvillor.
Det hus som Lennart Alexis en gång i tiden köpte för 1000 kronor har i dag ett utgångspris på 8,1 miljoner kronor. Mäklaren Marie Östling på Bjurfors förmedlar huset och hon bekräftar Per Lindqvists bild av att huset är tämligen unikt för Luleå.
– Denna fastighet är unik på flera sätt, dels det oerhört centrala läget där man är granne med stadsparken, den vackra exteriören med spiktegel och sedan insidan som är otroligt charmig och varsamt omhändertagen för att bevara husets karaktär, säger Marie Östling.
– Det finns inget jämförbart objekt i Luleå stadskärna utan detta är verkligen ett sällsynt tillfälle som passar köparen som vill äga en vacker fastighet med historia, bra rymd och centralt men ändå lugnt läge i centrum.
När huset var klart 1980 gick raggarsvängen gick förbi huset. Trafiken upphörde efter något år och Ursula Pettersson och Per Lindqvist har under sina år i huset, trots det synnerligen centrala läget, sällan störts av ljud. Tvärtom bidrar ljuden i området till charmen.
Spiraltrappan fanns inte från början, den installerades i samband med totalrenoveringen för att binda samman vardagsrummet och matrummet.
I huset finns en blandning av modernt och gammalt. När köket byggdes upp monterades en gammal järnspis in.
Uppträdanden i stadsparken kan upplevas på hemmaplan, om så önskas.
– Då kan vi öppna fönstret på mellanplanet och ser perfekt mot den nya scenen, säger Per Lindqvist och skrattar.
Ursula Pettersson medger att försäljningen innebär att en viss separationsångest smyger sig på men det är dags, av praktiska skäl.
– Jobbsituationen gör att vi är mer i Stockholm och då känns det lite tokigt att det här huset används så lite. Det skulle kännas mycket bättre om någon annan som gillar huset vill fortsätta vårda och bevara det, säger Ursula Pettersson.