Ännu är det folktomt i Norra hamn, men det råder inget tvivel om att något är på gång. Runt scenen på Trekantsparkeringen, under blinkande tivoliljus utanför Pontusbadet, och inuti stora tält på strandpromenaden skyndar den stundande festivalens arbetsmyror fram. Man riggar strålkastare, kånkar bord och lastar in gigantiska chokladkakor i lotteristånden. Över Bodenvägen reser sig sakta en jättelik dinosaurie; "1 biljett – 5 minuter" står det på hoppborgsbjässens tunga.
På torsdagseftermiddagen kommer ett brasilianskt karnevalståg att dansa genom hela festivalen och sluta vid Hamnscenen, där Yvonne Stålnacke håller invigningstal. Leif Renholm, projektledare på festivalfixande Luleå Expo, hoppas att Luleåborna följer med i dansen där karnevalen drar fram.
– Jag hoppas att de inte bara står och tittar på. Men man vet ju aldrig hur det blir.
Från Hamnscenen leder Namnlösa gatan till vad Leif Renholm nämner som ett av festivalens smultronställen: restaurangtälten som kantar promenadstråket vid vattnet. Här finns bland annat Klubbvikentältet format som en kåta och det oprövade kortet Beach Club, som inrett sin festivalplätt med ett rejält lass sand och färgglada solstolar. För den som tröttnat på langosdominerad festivalmat blir matstråket kanske det smultronställe som Luleå Expo tänkt.
Uppe i Stadsparken skruvas ett graffitiplank upp för konstnärligt lagda besökare. Intill parken står den gamla Kalasfavoriten Bluestältet, och därifrån slukas hela Storgatan fram till Gula paviljongen av festival.
Får Leif Renholm bestämma blir det en myllrande helg i centrala Luleå: på varje scen en artist, i varje hörn en gatumusikant, och på varje ansikte ett leende – i åldrar från de allra yngsta till de allra äldsta.
– Jag hoppas alla känner att det är fest.