Påskveckan kallas även den stilla veckan, men för de verksamma i Luleå domkyrka är den allt annat än stilla.
– Det är lite av en paradox för oss. Det är den mest intensiva perioden med full aktivitet från morgon till kväll, säger domprosten Charlott Rehnman.
Gudstjänsterna, konserterna och barnaktiviteterna avlöser varandra, men trots att det i kyrkan arbetas lika intensivt som alltid så är medlemskapet sjunkande.
I världens mest sekulariserande land har det kyrkliga påskfirandet hård konkurrens av pistade backar i soliga fjällen, menar Charlott Rehnman.
– Vi har ett annat samhälle än för bara 50 år sedan, det är inte lika enhetligt och alla valmöjligheter på vad man kan göra istället för att gå i kyrkan har blivit många fler, säger hon.
Medan tron har hamnat något i skymundan så har en annan roll blivit allt mer framträdande. Det sociala stödet och en samlingsplats när tragedin slår till.
– När det hemska är framme så får kyrkan en speciell plats i människors liv. Exempelvis efter det fruktansvärda terrordådet i Stockholm så har det varit en ström av människor som tänt ljus i kyrkan, berättar Charlott Rehnman.
– Kyrkans byggnader har alltid varit en plats för tystnad, eftertanke och bön. Det är en plats där de flesta begraver sina nära och kära så det är en plats nära förknippad med sorg och tröst.
Vid krissituationer eller katastrofer är Svenska kyrkan i beredskap och gör sociala insatser på plats.
Ert sociala arbete krockar inte med socialtjänstens uppdrag?– Det är viktigt att vi håller isär kyrkans uppdrag med kommunens ansvar, för vi ska inte ta över något men vi har en del i det sociala arbetet. Vi agerar i samverkan med myndigheter och andra aktörer - lokalt, regionalt och nationellt.
Har den grundläggande kyrkliga verksamheten också förändrats med tiden?– Den består både av de tidlösa delarna som alltid följer med, men också det föränderliga som består av tradition och uppdrag som förnyar oss. Kyrkan måste vara relevant i samhället för att finnas, säger Charlott Rehnman.
Finns det någon oro för framtiden?– Kyrkan påverkas naturligtvis om det som händer i omvärlden men uppdraget är detsamma. Evangeliet till människan, det vill säga föra det glada budskapet till människor att vi är mer än bara kroppar, vi är fysiska och andliga varelser som hör ihop med gud.