"En del av Luleås själ går förlorad"

Det går inte att ta miste på Jan Wikströms engagemang för de gamla byggnaderna i Luleå centrum, de få som finns kvar, i alla fall på Storgatan. Han menar att de styrande måste se andra aspekter än de rent kommersiella.

Enda som är kvar
- Luleå är ju bara Storgatan och om Fritz Olsson-byggnaderna försvinner kommer alla de gamla husen att ha ersatts av moderna byggnader. Det äldre av de två Fritz Olsson-husen byggdes 1898 och är det enda exemplet vi har kvar i dag från den tid då Storgatan blev en köpmangata efter stadsbranden, säger han.
Wikström menar att alla Luleåbor har en relation till Fritz Olsson och att en rivning skulle innebära att stan inte längre var så trivsam som förr.
- Storheden är inte en plats där du tar en promenad på kvällstid och så vill vi ju inte ha det i
centrum.
Han har inte mycket till övers för Norrportens besked om rivningen.
- Det är alltid enklare att rita nya hus om man slipper ta hänsyn till sådana här synpunkter.
Det är inte arkitektoniska skäl som får Jan Wikström att kämpa för att husen ska bevaras utan snarare känslomässiga. Att husen skulle vara så slitna att de omöjligt går att rädda avfärdar han som "svammel".
- Det är inga problem, säger han.

Fritt spelrum
Avsaknaden av en kommunal bevarandeplan för centrum är något som retar gallfeber på Wikström.
- Det ger fastighetsägarna fritt spelrum.
Enligt Jan Wikström är det aktuella avsnittet av Storgatan extra viktigt att bevara eftersom det har blivit en samlingsplats för Luleåborna.
- Man kan ta upp en entré till det nya huset i det äldre av Fritz Olsson-husen, och bevara båda fastigheterna. Mellan Fritz Olsson och Kulturens hus skulle det fungera bra med ett riktigt högt hus, varför inte 15 våningar, säger han.
Wikström är emellertid noga med att påpeka att kontakten mellan Storgatan och Kulturens hus inte får skymmas av det nya huset.