En dag med länets veterinärer

Det är tidig morgon när Kurirens utsända anländer till mottagningen på Lulsundet. Utanför byggnaden står två röda bilar med texten som visar att vi kommit rätt: Distriktsveterinärerna, står det med tydligt vita bokstäver. Inne på mottagningen råder full aktivitet. I ett av undersökningsrummen träffar vi på Hamiltonstövaren Emma. Husse och matte har upptäckt en knöl på en av hennes tassar och hon tas emot av veterinär Maria Norell.  ? Äter hon ordentligt, frågar Maria samtidigt som hon undersöker knölen, och tittar på Emmas ögon och öron. Husse Nils Bäck berättar att Emma både sover och äter normalt, men att hon verkat lite andfådd den sista tiden. Maria passar också på att undersöka Emmas juver och berättar att juvertumörer är den vanligaste formen av cancer hos hundar.  ? Men de ser riktigt fina ut, konstaterar hon. Knölen på högra tassen visar sig vara ett sår som inflammerats och för det ordineras Emma en antibiotikakur som husse och matte får med sig hem. På förmiddagarna har de två veterinärena Maria Norell och Helena Olofsson smådjursmottagning. De utför vaccinationer och enklare kirurgiska ingrepp och det är mest hundar och katter som kommer på besök. Eftermiddagarna ägnas åt stora djur ute i distriktet. Kliniken är välbesökt. När Emma lämnat kliniken sitter redan nästa patient i väntrummet. Det är Morgan, en tvåårig mörklockig cockerspaniel som råkat i slagsmål med golden retrievern Boris. Sviterna från slagsmålet är några rejäla sår och svullnader som behöver ses över.  ? Morgan är en riktig tuffing, säger matte Monika Fors från Luleå. Men nu har han åkt på några rejäla smällar av Boris, min andra hund. Morgan är ny medlem i familjen och de båda hundarna har gjort upp om reviren, visar det sig. Efter slagsmålet blev de som Lady och Lufsen, berättar matte. Men några ordentliga bitsår blev det.  ? Det här ser inte bra ut, säger Maria Norell när hon tittar närmare på såren och svullnaderna på Morgans nos. Morgan får en injektion med lugnande för att Maria ska kunna undersöka honom.Hörselgångarna ser fina ut, men hon noterar några ordentliga sår på kinden och nosen. Morgan får mer lugnande när Maria tvingas ta till skalpellen för att dränera de varfyllda såren. Det är en omtöcknad Morgan som efter en uppvakningsspruta lämnar kliniken med en skyddande plaststrut runt halsen. Det är nu lunchtid och veterinären Helena Olofsson ska ut på dagens första uppdrag. Lantbrukaren Janne Nilsson från Bälinge har en mjölkko som fått problem med juvren. På plats byter Helena raskt om till gummistövlar och tar på sig en grön veterinärrock. Det gäller att ha sterila kläder och skor för att inte sprida eventuell smitta mellan de olika gårdarna som hon besöker. I bilen finns allt hon behöver.  ? Här finns mediciner och utrustning som krävs för att göra mindre ingrepp, säger Helena, som själv vuxit upp på lantgård utanför Östersund. Hon berättar att de flesta veterinärer hittar ?sitt? djur. Kon är hennes favoritdjur, säger hon och går in i ladugården för att ta en titt på mjölkkon Lilliskutt. Med van hand tar hon några mjölkprover som senare ska analyseras närmare på kliniken.  ? Det är ganska vanligt med juverinfektioner hos kor på sommaren, förklarar hon. Bakterierna frodas i värmen och kan gå in i spenarna. Det orsakar infektioner i juvren och måste behandlas med penicillin eller annan antibiotika. Helena mäter celltalen i mjölkproverna på plats och konstaterar att halterna är höga. Janne Nilsson ger sin mjölkko en första dos penicillin efter Helenas anvisningar. Om inga allvarliga bakterier angripit Lilliskutts juver kommer hon att vara en frisk mjölkproducent om en vecka eller två. Veterinärbesöket är snabbt avklarat och Helena sitter snart i den röda bilen igen. Redo för nya uppdrag.

En dag med länets veterinärer

Här behandlas både liten och stor, gammal och ung. De flesta patienter är fyrbenta och i behov av rakning. Om inte patienterna kan komma till mottagningen åker doktorn själv ut på fältet. Kuriren har följt distriktsveterinärernas arbete i Luleå under en dag.