Skoldagen inleddes i klassrummet. Föken/läraren Cecilia Josefsson ropade upp elevernas namn, fast först förklarade hon att de inte behövde vara pirriga för den biten stod hon för.
– Jag är så pirrig i magen, det här är jättespännande.
Eleverna i sin tur lyssnade noga på vad fröken hade att säga.
– I dag är en av de största dagarna i ert liv. För det är bara en gång som ni börjar skolan på riktigt och det är i dag.
Richter Isaksson, tyckte inte att det hade varit särskilt pirrigt på morgonen. För Kuriren berättade han att han redan kan läsa.
– Fast jag har inte kunnat det så himla länge.
Inte heller Samuel Sjöberg hade varit särskilt pirrig inför att börja ettan. I stället såg han framemot att få skriva mer än de gjort i förskoleklass.
– Nu får vi skriva i böcker och ta med egna saker. Det tycker jag är roligast, säger han och visar glatt upp sitt pennfack med tillbehör.
Om än han inte lärt känna fröken ännu så vet han redan om att hon är jättesnäll, något som är viktigt.
– Om fröken är snäll då kan man bättre vara tryggare, förklarar han.
Efter uppropet var det dags för sagostund med den 3 450 år gamla sagotanten. Förbluffande nog var hon jättelik klassens lärare. Till elevernas förtjusning färdades hon dessutom på en kvast.
– Jag måste gå ut i korridoren för att ringa efter sagotanten. Och jag är alltid på möten när hon kommer, förklarade Cecilia Josefsson.
Innan hon lämnade klassrummet för att ringa sagotanten uppmanade hon eleverna att vara alldeles tysta.
– Men man får väl andas, undrade en av eleverna förskräckt.