Elva månader av väntan

? Jag väntade hela förra veckan och trodde att ett beslut skulle komma. Nu säger UD att jag måste fortsätta att vänta. UD kan inte säga någonting mer. Men jag vet ju inte hur min dotter har det. Jag vet inte vad hon äter eller vad hon gör. Jag har inte fått prata med henne sedan 28 januari. Kan ingen tvinga pappan så att jag får prata med henne? undrar Annika Pezu. Känslan av frustration och hjälplöshet är mycket stark när Annika Pezu ska förklara situationen kring dottern som hålls kvar av sin grekiske pappa på semesterorten Rhodos. Det har gått nio månader sedan hennes dotter rövades bort. Det har gått drygt tre månader sedan hon sist fick prata med henne, på telefon. I en bubbla Annika Pezu tycker att hon har vandrat som i en bubbla i flera månader, att hon känt sig som i chock, eller deprimerad eller nära att bli deprimerad. Hon har inte kunnat intressera sig för vad andra pratar om. Hon har börjat få svårt att minnas saker. Hon måste skriva ner allting. Periodvis sover hon dåligt. Att prata om dottern är svårt. Hon har satt upp gamla teckningar på kylskåpet som dottern ritat och skrivit på och det sitter uppe fotografier. Dotterns långhåriga bruna tax strosar runt i lägenheten. ? Om hon inte får komma hem igen vill jag inte ha hunden kvar. Det är ju hennes hund, säger Annika Pezu. Sedan augusti 2003 har pappan hållit kvar deras gemensamma sjuåriga dotter på Rhodos mot Annika Pezus vilja. Flickan skulle förra året för första gången åka till pappan själv på fem veckors sommarlov men fick inte använda den bokade biljetten tillbaka hem till Sverige. Trots att Annika Pezu har ensam vårdnad om flickan har Grekland ännu inte lämnat ut henne till mamman i Sverige. Har skrivit under I Haagkonventionen som bland andra Grekland har skrivit under ska konventionen garantera att ett barn skyndsamt återförs till sin vårdnadshavare vid ett bortförande. När det stod klart för Annika Pezu att dottern inte skulle släppas tillbaka av pappan till Sverige gjorde hon en polisanmälan i augusti och i september en anmälan om bortförande av barn till svenska UD. Därefter begav hon sig med kvinnojouren till Kos för att därifrån försöka få med sig flickan hem men försöket stoppades av mannen och hans släktingar. ? Vi misslyckades, säger Annika Pezu. Annika Pezu och Kvinnojouren hade begärt att få skydd för sig och flickan på Svenska konsulatet som låg i närheten av den plats flickan befann sig på tills dess att de kunde ta sig därifrån men nekades. Det slutade med att de fick åka hem med dotterns bokade tomma flygstol bredvid sig. ? Vad händer om pappan gömmer henne nu? Vilket han kan göra. Han har sagt till mig och i min advokats närvaro att jag aldrig mer ska få se min dotter. Vad har UD egentligen gjort för att hjälpa mig? Jag förstår inte, nej, jag förstår inte att det är så här. ? Jag har ingen därnere som jag kan lita på för att få höra hur hon har det. Det var ju mest hans vänner vi umgicks med. ?Vårt barn? kallar hans släktingar henne i de vittnesförhör jag har läst, säger Annika Pezu. Skriftligt meddelande Tidigare i vår fick Annika Pezu ett skriftligt meddelande från Madelaine Beronius på UD om att domen från Grekland om flickan ska lämnas tillbaka till sin vårdnadshavare enligt Haagkonventionen förmodligen skulle komma innan mars månads slut. Domaren hade sagt att domen skulle lämnas ut 1?3 månader efter rättegången den 9 februari. ?Det är viktigt att att komma ihåg att det är på samma sätt i Sverige, att regeringen inte får blanda sig i handläggningen i svenska domstolar. Däremot informerar vi alltid domstolen om skyndsamhetskravet i konventionen. Vi får således hålla oss till tåls ett tag till. Jag återkommer naturligtvis, så fort som jag får ev. ny information.? UD skrev vidare om domen att ?vi måste vänta på den. Ingenting kan göras dessförinnan?. Måste finnas restriktioner Annika Pezu undrar vad Haagkonventionen står för och garanterar i praktiken. ? Om ett barn ska återföras så snabbt som möjligt måste det ju finnas vissa restriktioner för hur länge det får dröja. Jag kan inte heller förstå att UD inte vill kritisera Grekland. Både Sverige och Grekland har skrivit på ett papper om Haagkonventionen och om det andra landet inte följer vad som står där så måste ju Sverige få kritisera det. Det händer ju ingenting. UD säger att man förstår hur jag har det. Men det tror jag inte ett dugg på, säger Annika Pezu. Under de här månaderna har Annika Pezu gång efter gång fått nya datum att invänta för ett besked av Greklands domstol om och när hon kan få hem sin dotter. ? Men det finns en gräns för hur länge man klarar att vänta på myndigheter, säger hon. Att hon över huvud taget har klarat sig igenom de här månaderna beror på stöd från pojkvän och kompisar i Luleå.

Elva månader av väntan

Annika Pezu uppmanades skriftligen av svenska UD att ligga lågt i ytterligare tre månader för att få hem sin sjuåriga dotter. Dottern hålls kvar i Grekland sedan augusti 2003.Söndagen den 9 maj var datumet som gällde.

Annika Pezu uppmanades skriftligen av svenska UD att ligga lågt i ytterligare tre månader för att få hem sin sjuåriga dotter. Dottern hålls kvar i Grekland sedan augusti 2003.
Söndagen den 9 maj var datumet som gällde.