– Det är det värsta jag vet, ha-begäret, säger hon.
Redan i september börjar Helena Juuso, som just nu är föräldraledig från sin tjänst som operationssjuksköterska på Sunderby sjukhus, planera för julklappsinköpen till barnen.
– För att få det lugnt och harmoniskt och för att jag själv ska tycka att det är roligt börjar jag tidigt. Ofta får man en känsla under året för vad de önskar, säger hon, och berättar att hon är väldigt noga med att det ska vara rättvist för de elva barnen, som hon har tillsammans med sin man, Per-Erik Juuso, drifttekniker på Sunderby sjukhus.
Redan i hallen märks att ordning och planering är viktigt i hemmet. Barnens overaller hänger i en prydlig rad längs ena väggen och mittemot hänger kläder för de lite äldre barnen. Tre av barnen möter mig i dörren och visar upp den ena av familjens två hundvalpar, innan de går vidare in mot köket, där Helena just bytt blöja på Fridolf, en av tvillingarna, som är ett år.
Familjen Juuso är en stor familj, och då brukar det också bli många julklappar.
– Men de behöver inte kosta så mycket.
Och det behöver heller inte alltid vara något som man har köpt. Syskonen vill ju också ge varandra julklappar, berättar Helena.
– Teckningar, kramar, kanske ett erbjudande om att vill du vara med mig, baka, eller gå på bio eller spela spel, det är ju precis lika fint och värdefullt. De är så otroligt måna om varandra, säger Helena om sina barn, och berättar att inte bara julen, utan även årets övriga högtidsdagar är viktiga i familjen.
– Jag brinner ju för det, och då för man väl över det på barnen.
Tidigare år har barnen fått ungefär tio julklappar var, men i år ska familjen dra ner på antalet julklappar.
– Det är klart att ju fler de blir, ju fler klappar, men tanken jag har är att det blir fel för dem att se den här mängden. Det är som att komma till ett varuhus, det blir jättekonstigt. Jag vill att de ska känna - lagom av allt, säger hon och berättar att hon tänkt att inte komma upp till tio julklappar.
Men även om barnen skulle få lite färre julklappar är de väldigt nöjda.
– Du kan göra de enklaste julklapparna och ändå få en lyckad kväll. Det är inte mängden och det är inte priset. Däremot försöker jag förena en önskan med en nyttopryl så att det inte blir tre mobiltelefoner bara för att de vill ha. För det är det värsta jag vet, habegäret. Det kan jag stå emot hur mycket som helst.
Julklapparna behöver heller inte vara splitternya utan Helena försöker återanvända leksaker som till exempel lego, och låta syskonen ärva av varandra.
– Finns det någon grej som legat i skåpet några år, då kan de bli minst lika lyckliga av det.
Helena har också märkt av att barnen kan komma hem från skolan, och "nästan stressas" av saker som andra barn pratar om att de ska få.
– Då kan jag tänka på de stackars fattiga barnen som ingenting har. Vi har ju ändå många barn, jättemycket leksaker vi har hur mycket teknikprylar som helst men nej, då brukar jag ta med dem en sväng till Röda Korset, humpa in massor av grejer dit och så får de verkligen förstå, så att man hamnar mitt emellan överflöd och ingenting. Det är jätteviktigt. Vi skulle rent ekonomiskt kunna uppoffra annat och ge dem bara det dyraste men jag förstår inte poängen. Jag får bara än mer krävande barn.
Julklappsinköpen för familjen brukar ändå landa på omkring 15 000 kronor.
– Det beror helt på hur året ser ut, säger Helena men berättar att de ger sådant som kan uppskattas över tid, till exempel ett instrument, och sådant som är användbart och hållbart.
– Jag köper aldrig småskräp. Barnen blir bara ledsna när det inte håller. Hellre julklappar med lite eftertanke.