"Vi har lite olika uppdrag inom verksamheten men summan är att vi hjälper patienter och brukare till en mer självständig och enklare vardag", berättar Susanne Forsling som jobbar som hjälpmedelskonsulent. "Vi provar ut exempelvis kommunikationshjälpmedel till datorer och läs- och skrivhjälpmedel", säger Daniel Melander som är it-tekniker. Bland annat har de hjälpt Rikhard Lavonen med ett kommuniktationshjälpmedel.
Kommunikationsteamet och Vuxenhabiliteringen i region Norrbotten arbetar för personer med olika funktionsnedsättningar. Kuriren var med när de höll öppet hus i Luleå.
Kommuniktationsteamet hjälper patienter och brukare till en självständigare vardag. Det kan handla om personer som har opererat bort sitt struphuvud efter cancer, har afasi, ALS eller som har andra motoriska svårigheter som påverkar förmågan till kommunikation. För dem finns olika typer av hjälpmedel.
Rikhard Lavonen har fått hjälp med ett kommunikationshjälpmedel.
Rikhard Lavonen, 33 år, har en cp-skada som gör det besvärligt att kommunicera.
– Jag har haft några olika kommunikationshjälpmedel genom åren, berättar han.
Han visar hur han pratar med en kommunikationsapparat där han skriver in det han vill säga och får sina ord upplästa av en talsyntes.
Rikhard Lavonen samtalar med hjälp av ett kommunikationshjälpmedel.
Vuxenhabiliteringen är en specialistverksamhet som är till för vuxna över 18 år med medfödd funktionsnedsättning.
– Vi möter människor med diagnoser som autism, ADHD, Cerebral pares, IF och flerfunktionshinder, berättar fysioterapeut Anna-Maj Öhlund.
En stor grupp är personer med autism som har svårt med att få vardagen att fungera. Det finns olika sätt att hitta hållbara rutiner och strategier i vardagen och det hjälper personalen till med.
– Vi kan göra en veckomatsedel och inköpslista ihop med patienten att sätta upp på kylskåpet eller ha i telefonen, berättar Jorid Skarstein, arbetsterapeut.
Det finns också checklistor att sätta upp som handlar om exempelvis hur man städar rummet.
– Vi kan också hjälpa till att kartlägga energin och med planeringen för att patienten ska orka med saker som är svåra.
Jorid Skarstein är arbetsterapeut och kan hjälpa till att få struktur på vardagen.
I höst har Vuxenhabiliteringen premiär på ett digitalt stöd- och behandlingsprogram, "Hälsa och levnadsvanor på ett enkelt sätt", som patienter får tillgång via inloggning på 1177.
Behandlingsprogrammet är en hjälp att kunna bli mer medveten om och förbättra sin hälsa och sina levnadsvanor. Det handlar om fysisk aktivitet, matvanor, sömn, relationer till sig själv och relationer till andra.
– Syftet med att den ligger på en digital plattform är att du ska ha tillgång till den dygnet runt oavsett var du befinner dig, säger Anna-Maj Öhlund, som varit med och utarbetat programmet.
Varje patient följs av sin behandlare genom hela programmet och det följs också upp med samtal.
Anna-Maj Öhlund, fysioterapeut, är en av dem som har tagit fram det digitala behandlingsprogrammet.
Till sin hjälp har de haft ett antal "spetspatienter" som har fått komma med synpunkter på materialet. En av dem är Elina Ersson Isaksson, 29 år, från Luleå. Hon har tidigare gått hos Agneta Borgman, kurator på vuxenhabiliteringen, som också har jobbat med att ta fram programmet.
– Jag har adhd, autism och en intellektuell funktionsnedsättning och har haft med habiliteringen och psykiatrin att göra en stor del av mitt liv sedan jag fick min diagnos som 14-åring, berättar Elina Ersson Isaksson.
Elina Ersson Isakssons diagnos påverkar henne på flera sätt. Hon blir lätt hjärntrött och så har hon haft en stark social fobi.
Hon bor idag i ett hus i Piteå med sin sambo och sin fyraårige son som hon tar hand om på heltid eftersom han också har autism.
Hennes diagnos påverkar henne på flera sätt, men främst handlar det om en påtaglig hjärntrötthet och konstant stress och så har hon haft en stark social fobi.
– Jag har jobbat väldigt hårt med mig själv i många, många år, utmanat mig själv och utsatt mig för olika saker för att jag vill utvecklas och växa, trots mina diagnoser.
I dag känner hon att de inte begränsar henne i samma utsträckning.
– Från att livet tidigare handlade mest om överlevnad känns det i dag roligare att leva.
Agneta Borgman, kurator, har fått hjälp av Elina Ersson Isaksson med synpunkter på behandlingsprogrammet.
Att ställa upp som testpatient kändes självklart. Hon tycker att det nya programmet är bra och känner att hon har kunnat hjälpa till med det.
– Det är en väldig skillnad på att läsa sig till hur en person funkar med sin diagnos och att själv leva med autism.
Agneta Borgman kan bara hålla med.
– Hon har betytt väldigt mycket för att innehållet ska bli bra, så jag är oerhört tacksam för hennes insats.
Elina Ersson Isaksson tycker dessutom att hon på samma gång lärde sig mycket som hon själv har nytta av.
– Varje kapitel tar upp exempel som du kan känna igen dig i och det finns frågor att reflektera över och svara på.
Hela programmet består av korta texter som man även kan få upplästa, men det är mycket baserat på bilder.
– Det passar mig för jag har bra bildminne. Text blir bara blurrigt för mig.
Behandlingsprogrammet är till stor del baserat på bilder.
Det finns också råd om hur man kan lägga om sin vardag och hitta motivationen till att röra på sig.
– Om du till exempel har som mål att gå 7 000 steg om dagen så finns det konkreta tips på hur du kan nå det målet. Det är bra för mig som har autism, för jag behöver väldigt mycket tydlighet. Jag kan inte bara få rådet att ”gå en promenad” utan behöver veta: Vart ska jag gå? När ska jag vända?
Ett annat kapitel hon tyckte var extra intressant handlade om relationer.
– Att tolka och läsa andra människor är en av mina svårigheter, så det blir lätt missförstånd och konflikter eftersom jag antar saker som kanske inte stämmer och som påverkar relationen. Min hjärna får jobba extra mycket för att förstå vad andra menar.
Men delar av det här går att träna på berättar hon.
Agneta Borgman har varit med och utformat just det kapitlet.
– Det kan hända att man behöver prata med sina närstående om vad som tar extremt mycket energi och ger starkt stresspåslag, så att man får större förståelse från omgivningen, säger hon.
För den som har autism gäller det att träna på att hantera de känslor av osäkerhet och stress som alla svårigheter kan skapa.
Elina Ersson Isaksson känner igen sig i det.
– Det är inte farligt och du kommer inte av dö av det, men känslan är inte rolig.
Hon vill gärna rekommendera behandlingsprogrammet till andra.
– Jag skulle absolut säga att man ska ta möjligheten till hjälp när den finns. Men man måste vilja själv också. Du måste verkligen själv gå in i det för att få ut något av det.
Elina Ersson Isaksson fick sin diagnos som 14-åring och har jobbat hårt med sig själv.
En annan testpatient är Jakob Nordlund, 39 år, från Luleå som har diagnosen add.
– Det har en ganska stor påverkan på mig. Jag har svårt att komma igång med grejer självmant, jag skjuter alltid saker framför mig och gör allting i sista sekund och har inte så jättebra koncentration eller uthållighet om det är saker jag inte tycker är så kul eller stimulerande.
Under några veckor testade han att bokföra han sina vanor.
– På det viset fick jag en bättre inblick i exempelvis vad jag äter och hur ofta och har insett att jag kanske inte bara ska äta sådant som tar tre minuter att laga.
Han vill också gärna komma igång och röra på sig mer.
– Motion är jag fortfarande dålig på, men det här programmet har hjälpt mig att ta mig ut och promenerad, säger han och vill gärna rekommendera programmet.