Björkskataskolans rektor Elisabeth Landström gläds åt framgångarna av konceptet med mobilförbudet, och menar att det lyckats så väl just för att det är ett gemensamt beslut i hela kommunen.
Reaktionerna var starka på många grundskolor i Luleå när kommunen bestämde om telefonförbud lagom till att höstterminen drog i gång.
En av skolorna som var först ut med att etablera mobilförbudet redan i våras var Hertsöskolan. Enligt Martin Karlsson som är rektor på skolan har införandet av mobilförbudet fungerat väl.
– Den har varit en omställning för alla men att det gått såhär bra känns riktigt kul. Nu jobbar vi vidare med att se till att eleverna får ett bredare utbud med engagerande aktiviteter under raster, säger Martin Karlsson.
Det finns fortfarande förbättringspunkter, enligt honom, däribland att vårdnadshavare kan jobba lite extra med att informera sina barn om vad som gäller.
Martin Karlsson berättar också om situationer där elever lyckas smuggla med sig telefonen, men att det blir allt färre då lärarna bara blir bättre på att uppmärksamma det.
En annan skola som vittnar om en ökad trivsel och en positiv effekt av mobilförbudet är Björkskataskolan, där rektor Elisabeth Landström säger att skolan har "blivit en fristad" när mobiltelefonen inte är i fokus.
– Enligt våra trygghetsenkäter och av det vi ser i korridorerna så har det blivit mycket bättre vilket känns riktigt bra. Det var också ett problem innan med att elever kunde bli fotade eller filmade utan deras godkännande vilket har upphört helt, säger Elisabeth Landström.
Eleverna Malin Nilsson och Emmy Sundström menar att mobilförbudet inte har varit en positiv satsning, då de anser att rastlösheten fort tar över under raster.
Kuriren har tidigare skrivit om kränkande händelser på skolor i Luleå som filmats av andra elever och lagts upp på sociala medier.
Precis som i våras finns fortfarande en kritik gentemot de nya bestämmelserna från elevernas håll, där Emmy Sundström och Malin Nilsson, 14, på Björkskataskolan anser att rasterna drabbats negativt.
– Det finns nästan inget att göra under håltimmar eller under rasten när telefonerna försvunnit vilket känns jobbigt, säger Emmy Sundström.
Malin Nilsson nickar instämmande.
– Det är typ att spela Uno eller sitta i biblioteket men det blir lätt tråkigt, säger Malin Nilsson.
Eleverna Viggo Kröger och Liam Nilsson berättar om problematiken i att inte kunna betala utan telefon och kommunicera med vänner.
När Kuriren besöker skolan träffar vi också på Viggo Kröger och Liam Nilsson, 15, som går i nionde klass när de är på väg att spela pingis.
– Jag tycker det suger att man inte får ha telefonen med sig, dels för att man inte kan kommunicera med sina vänner och ska man betala för något och inte har kort kan det bli svårt, säger Viggo Kröger.
Hur känner ni att stämningen i korridorerna påverkats av att ingen har telefonen?
– Jag tycker inte det har blivit någon större skillnad, nästan tvärtom, för utan telefonerna har fler börjat spela spratt med varandra, säger Liam Nilsson.
På de flesta grundskolor i Luleå samlas elevernas telefoner i dessa typer av lådor under första lektionen för dagen. Lådorna låses sedan in i skåp av lärare och vid dagens slut delas telefonerna ut igen till eleverna.
Trots sin positiva inställning till framgångarna med mobilförbudet har Elisabeth Landström förståelse för att eleverna saknar sina telefoner.
– De som går i skolan nu har haft telefonen i handen nästan hela livet, så det är inte konstigt att det kan kännas jobbigt. Men i slutändan tänker jag att det är nyttigt att vara utan den, dels för elevernas studiero men också för att främja det sociala umgänget, säger rektorn.
På de flesta av Luleås grundskolor samlas elevernas telefoner in vid första lektionen för dagen, men efter att ha pratat med elever är det tydligt att vissa inte följer reglerna. Likt Hertsöskolan berättar elever på Björkskataskolan om att det händer att endast telefonskalet hamnar i lådan eller en annan telefon i vissa fall.