Uleåborgs Symfoniorkester, den nordligaste i Europa, framförde på fredagskvällen i Kulturens hus verk av Kajia Saariaho, en av årets två Polarpristagare och mycket framstående inom den elektroakustiska konstmusiken.
Saariaho berättade i lokalradion under fredagseftermiddagen om sitt skapande och menade att förutom talang, är tålamod och passion de viktigaste förutsättningarna för hennes arbete. Emedan Saariaho är festivalens ”Composer in Residence” framförs hennes musik i flera konserter under denna festival. Uleåborgs Symfoniorkester ger här det mest storskaliga porträttet av henne.
Det inledande verket Laterna Magica(2007) är inspirerat av regissören Ingmar Bergmans memoarer med samma namn, men också av hans film Viskningar och rop. Verket är ett drygt tjugo minuter långt spektralmusikaliskt mästerverk av rytmer, toner och klanger.
Slagverkssektionen bär det rytmiska elementet medan stråkarna sveper och färgar musiken utan någon egentlig rytm eller puls. Träblåset smyckar med lätta ornament och flöjterna andas och viskar på ett sätt som ibland låter elektroniskt. Det är svävande, luftigt och skört och samtidigt obönhörligt intensivt. Man kan i musiken ana morgonljuset som väcker världen och får daggdropparna att glittra. Samtidigt är något dramatiskt i annalkande.
Notes on Light(2006) i fem satser där cellosolisten Francesco Dillon ömsom utmanar, ömsom samsas med orkestern är liksom det första verket en stor upplevelse. Dillon får rika möjligheter att visa upp sin virtuositet samtidigt som orkestern ges tillfällen att lyfta musiken till mäktiga höjder.
Kaija Saariaho sitter i salen. Att se henne där ger en särskild dimension till upplevelsen av musiken. Man kan föreställa sig den kreativa processen i hennes ensamhet som landat som noter i ett partitur och som i denna stund flödar från den fantastiskt kompetenta symfoniorkestern. Som lyssnare fylls man av tacksamhet.