När Marie-Louise Lindh drog igång Missing People i Luleå 2013 hade hon ingen aning om vad som skulle hända eller om någon mer skulle vara intresserad av att ställa upp och söka efter saknade personer.
Allt gick väldigt snabbt. Efter att ha läst om en saknad student i Luleå och en nioårig flicka som var försvunnen i Göteborg kände hon att hon också ville hjälpa till.
– Det här Missing People måste vi ju få hit, kände jag. Så jag ringde ansvarig och sa att jag måste få hit det och jag måste få det nu, jag vill ha en sökinsats till helgen. Jamen det går ju inte sa han, du behöver västar och utbildning. Så då utbildade jag mig väldigt snabbt och fick hjälp från organisationen i Västerbotten.
Missing People, en ideell organisation som bland annat arrangerar sökinsatser efter försvunna personer, hade grundats ett år tidigare i Göteborg och blev snart rikstäckande, men var inte det då.
– Jag gick ut i media och sa att jag skulle arrangera en sökinsats. Jag hade ingen aning om ifall någon skulle dyka upp, säger Marie-Louise Lindh och berättar vidare om när hon till det första eftersöket kom körandes på vägen från universitetet mot Björsbyn:
– Jag ser hur 394 personer står på armlängds avstånd i väntan på att börja söka. Än i dag får jag gåshud när jag tänker på det.
Det tog bara 25 minuter tills den saknade studenten hittades. Någon dag senare kom beskedet att en kvinna i Boden var saknad. En tidigare pojkvän dömdes senare för att ha dödat och styckat Vatchareeya Bangsuan. Fallet blev mycket uppmärksammat över hela landet.
Det är det mest minnesvärda fallet hon varit med om.
– Det fallet har berört mig otroligt djupt på så många plan, säger hon.
Hon berättar att hon alltid haft viljan att hjälpa till i sig.
– Om någon behöver hjälp, har problem på jobbet eller är sjuk, det spelar ingen roll. Jag vill alltid hjälpa till så mycket jag kan. Jag är inne och petar i allt, på gott och ont. Men man blir ju utmattad av det också.
Marie-Louise Lindh lämnade organisationen när familjen flyttade.
– Det blev så tomt för det var en livsstil. Man lärde känna fantastiska människor. Sorgliga saker har inträffat men också fantastiska saker och det är ingenting jag skulle vilja ha ogjort. Det var fruktansvärt fantastiskt att kunna ge anhöriga ett avslut, säger hon.
2016 flyttade familjen, som består av maken Mattias samt parets tre barn, till Dubai. Mattias Lindh fick ett jobberbjudande och familjen kände att de ville prova.
– Funkar det inte så funkar det inte. Man kan ju alltid flytta hem, säger hon.
Skillnaderna är enorma. Vädret, för det första. Juni till september ligger temperaturen på omkring 40 grader eller så varmt som 50 – fast det känns som 80, säger hon.
Vården är fantastisk i Dubai, säger hon:
– Behöver jag träffa en läkare får jag en tid samma dag. Är det något som ska förändras i samhället så börjar det gälla direkt. Säkerheten och tryggheten är hög, Dubai är en av världens säkraste städer.
Hon har fått mycket kritik för att de valt att bo i Dubai. Landet tillämpar sharia, en religiös lag, för den familjerättsliga lagstiftningen och det finns stora brister vad gäller demokrati och de mänskliga rättigheterna.
– Folk frågar hur jag kan bo där jag bor med tanke på deras människosyn. Jag förstår den synpunkten, men vi har märkt av en hel del förändringar och större öppenhet under den tid vi bott där. Jag tycker det är viktigt att bidra och skapa förändringar i sitt egna samhälle om man har många synpunkter. Många far illa i Sverige med, säger Marie-Louise Lindh.
Man får ett annat perspektiv när man flyttar utomlands, säger hon:
– Det är intressant att se och jämföra hur olika saker fungerar bra och dåligt jämfört med Sverige.
För familjen har flytten inneburit mycket positivt. Dottern spelade fotboll i landslaget en period och har gjort reklam med den franske fotbollsstjärnan Zinedine Zidane, de har lärt sig språk, fått nya vänner, tolerans för andra kulturer och ett nytt perspektiv på livet. Hon berättar att det finns mycket att älska i det nya hemlandet:
– Jag gillar värmen, det är otroligt skönt. Det är väldigt enkelt. Använd en app så kommer någon och tvättar bilen eller tankar den. Det är en helt annan kultur. Men lyxliv, nej det lever vi inte.
Tidigare i år drabbades Dubai av stora översvämningar.
– Det var det värsta regnet på 75 år och vissa bostadsområden hade två meter vatten. Allting bara flöt omkring. För en del vänner tog det väldigt omlänge innan de kunde flytta tillbaka till sina vattenskadade hem.
Barnen pratar flytande engelska och fick även läsa arabiska i skolan. Marie-Louise Lindh försökte sig på språket själv men lade ner planerna:
– Det är världens svåraste språk förutom mandarin. Varje bokstav har tre olika betydelser beroende på var i ordet det ligger. Att ge upp är inte riktig min grej, men det gick inte.
På frågan vad hon lärt sig under åren utomlands funderar hon en stund. Så säger hon:
– Jag har lärt mig att leva i nuet. Uppskatta det jag har här och nu, och att inte stressa vidare. Jag har lärt mig att vara tacksam över det som inträffar och är inte lika impulsiv längre. Det som sker, det sker.