Kärleken till basketen har gjort att Mario Furlan, 44 år, tilldelats Rubus Arcticus-stipendiet för idrottsledare. Motiveringen lyder:
Mario Furlan visar på vikten av att alltid finnas där, både på och utanför idrottsarenan. Med en positiv inställning möter han sin omgivning och gör varje basketträning till en upplevelse utöver det vanliga. Han möter varje individ på ett lekfullt sätt, precis där de befinner sig. Tillsammans med de aktiva i BK Vråken har han skapat något som kan liknas vid en extra familj där över tio olika nationaliteter möts.
– Det roligaste jag varit med om i höst – även om vi haft en del fina matcher, säger Mario Furlan.
– Jag har alltid sysslat med sport, och kommer från en idrottsintresserad familj. Jag har spelat basket, simmat och började som simlärare för mindre barn när jag var 13 år.
Världen lockade och som 16-åring flyttade han till Barcelona i Spanien. Där bodde storasystern och Mario Furlan tog tillfället i akt att plugga ett år. Men ett år blev flera när han träffade kärleken Sandra från Luleå som också bodde i Spanien.
– Det var kärlek vid första ögonkastet.
Efter några år i Spanien beslöt sig paret att flytta till Luleå. En stor kontrast efter att ha växt upp i Seattle – känt för Starbucks och grungemusik – och efter att ha bott i miljonstaden Barcelona.
– Det tog ett tag att bli van vid mörkret och kylan. De två, tre första åren var jättesvåra men nu tycker jag att det är bästa stället att bo på. Det är mycket bättre vinter än i södra Sverige och världen är ändå nära från Luleå. Det skulle vara underbart att kunna bo både här och i Spanien, säger Mario Furlan.
Efter flytten till Luleå tog det inte lång tid innan han blev baskettränare för BK Vråken. Nu har han tränat pojkarna i åtta år och ser att en era snart är över.
– Det här är kanske vårt sista år tillsammans i och med att de går i åttan och nian nu. Jag vet inte vad som händer med laget sedan. Jag försöker ordna så vi kan åka till Spanien och spela lite påskbasket där tillsammans.
– Det är en stor skillnad att spela med vuxna mot för barn och ungdomar. De yngre är jätteglada, det är mycket liv och energi. Vi är ett litet gäng som går på basketmatcher tillsammans och pratar mycket. De frågar mig om livet och ber om råd, vi uppmuntrar varandra. Det finns så mycket kärlek där.