Du träffar på dem överallt under dessa dagar. De häller upp kaffe vid valstugorna på Storgatan i Luleå. De ringer på din dörr eller telefon och vill prata politik.
Många står inte på någon valsedel. De arbetar på av partipolitisk övertygelse och utan personlig vinning i ett samhälle där partiernas medlemstal ständigt sjunker.
– I valrörelsen är man beroende av att det finns eldsjälar som brinner för sitt parti och kan ställa upp på sin fritid. Utan dem skulle det vara svårt att genomföra någon valkampanj över huvudtaget, säger Kurirens valkommentator Charlotta Söderberg, statsvetare på Luleå tekniska universitet.
Den flätade korgen är välfylld. Överst ligger ett lager hallongrottor och under en mjuk pepparkaka. Det hembakta matbrödet har redan hamnat in frysen på Vänsterpartiets kansli.
Den före detta skolkokerskan och lantbrukarfrun Britt-Marie Engström, 67, har lämnat hemmet i Klöverträsk för att leverera fikabröd till partiets valstuga.
– Visst tycker jag om att diskutera politik, men jag vill inte stå i någon talarstol. Jag har gjort ett medvetet val för att inte hamna på valsedeln. Det finns andra saker som jag kan hjälpa partiet med.
Valet av parti är kanske inte att förvånas över. Britt-Marie är nämligen dotter till Maria Lundkvist, som under 1980-talet var gruppledare inom Vänsterpartiet i Luleå.
– Jag är uppvuxen i ett hem där det alltid diskuterades politik. Jag vet inte om jag har fått det via modersmjölken, men min mamma har då aldrig försökt bestämma vad jag ska tycka. Det föll sig ändå naturligt. Jag brinner fortfarande för att hjälpa de svaga. Vi har fått ett hårt samhälle i Sverige.
Nu bidrar hon till årets valrörelse i hopp om att åstadkomma ett regeringsskifte till helgen.
Moderaten Isak Lundberg, 20 år, tror på raka motsatsen. Han har till och med offrat sin sommarsemester för att försöka se till att den borgliga alliansen vinner helgens val.
I vanliga fall arbetar han som kökschef på en av Luleås Max-restauranger, men sedan tre veckor tillbaka har han ägnat sig åt valrörelsen på heltid.
– Jag brukar stå vid valstugan på Storgatan under lunchtimmarna och sedan dela ut flygblad och knacka dörr under kvällarna. Det blir rätt långa dagar som tar slut först vid 20-tiden, berättar Isak Lundberg.
Har du inget liv? – Nej, inte under de senaste veckorna. Allt kretsar kring valet. Folk verkar ha svårt att förstå mitt motiv, men det här är något jag verkligen vill. Det är riktigt kul.
Isak Lundberg återfinns visserligen på moderaternas valsedel i Luleås kommunval, men har bett uttryckligen om att få stå utanför valbar plats.
– Jag planerar att utbilda mig till läkare under de närmaste åren. I mina ögon gör man ett åtagande när man ställer sig på valbar plats. Det innebär att man bör vara tillgänglig under hela valperioden, det vill säga under de fyra kommande åren. Det kan jag inte lova.
Hans politiska övertygelse uppstod vid tolv års ålder. Höstens opinionssiffror har på intet sätt fått honom att ge upp. Jakten på röster fortsätter ända fram till valdagen 14 september.
Härintill har Norrbottens-Kuriren kartlagt engagemanget inom de lokala partierna i Luleå. Genomgången visar föga överraskande att Socialdemokraterna kan mobilisera den största valstyrkan, men även att de mindre partierna har en trogen skara anhängare.
– Resurssvaga partier, som till exempel Fi, bygger hela sin kampanj på att människor ställer upp för partiet och ordnar "homepartyn", hänger upp affischer etc. Har man eldsjälar i sina led behöver man inte lika mycket pengar. Det är ingen tvekan om att de frivilliga krafterna spelar en viktig roll i valrörelsen, säger Kurirens valkommentator Charlotta Söderberg.
Frågan är om det också blir en avgörande roll.