Kuriren har de senaste månaderna skrivit en hel del artiklar om två fall som skiljer sig åt, men samtidigt har en hel del gemensamt. Det handlar om serverhallarna på Porsön och ett stallbygge i Björsbyn. Båda projekten har blivit överklagade med förseningar som följd.
Jag vill först och främst poängtera att jag är den förste att försvara rätten att överklaga ett myndighetsbeslut. Rätten att överklaga är en av grunderna i en demokrati och är en viktig metod för att säkerställa rättssäkerhet.
Jag har dock följt Kurirens journalistik i de båda fallen ovan och kan konstatera att myndighetssverige alldeles uppenbart inte är förberett på att hantera rätten att överklaga på ett rimligt sätt. I fallet med stallbygget i Björsbyn är det 1,5 år sedan byggnadsnämnden gav klartecken för bygget. Ärendet har överklagats i fler omgångar av en granne och nu är risken uppenbar att projektet försenas ytterligare ett år innan stallbygget står klart, eftersom det överklagats ytterligare en gång.
När det gäller serverhallarna på Porsön är ärendet inne på andra överklaganderundan. En privatperson har först överklagat till mark- och miljödomstolen, som inte biföll hans klagan. Som Kuriren kunde avslöja för en tid sedan går han nu vidare till högre instans, mark- och miljööverdomstolen. I potten ligger en gigantisk satsning på serverhallar som på sikt skulle kunna innebära en hel del positiva saker för Luleå kommun.
De fallen jag beskrivit är naturligtvis inte unika på något sätt. Systemet för att överklaga skapar mängder av liknande situationer i Sverige varje år.
Jag kan inte annat än att tycka att myndigheternas bristande förmåga att på ett skyndsamt sätt hantera överklaganden skapar ett systemfel. Ett systemfel som skapar möjligheter för människor som saknar saklig grund, men ändå kan försena och därmed kanske till och med förstöra projekt, stora som små.
Utan giltiga skäl kan projekt försenas i flera år på grund av ett system som inte klarar av att skyndsamt hantera sina egna system för rättssäkerhet. Det får till följd att systemet i sig självt kan utnyttjas av vem som helst som kan försena och till och med hindra projekt de inte gillar. När ett projekt uppehålls i över två år finns den uppenbara risken att den som en gång sökt bygglov till slut ger upp.
Jag är förvånad över att myndigheterna själva inte reagerar och slår larm om de orimliga väntetiderna. Eller så kanske jaga bara har orimliga förväntningar på ett system som ofta inte självt inser att det enbart finns till för att betjäna medborgarna på effektivast möjliga sätt.
Systemfelets kärna är naturligtvis inte rätten att överklaga, utan myndigheternas orimligt långsamma handläggning av överklagandena.
Trevlig helg!