Det var vid företagarfrukosten i går som kommunalrådet Karl Petersen tog bladet ur mannen och berättade om de nya planerna. HSB och Galären vill bygga vid vattenspegeln "Röda havet", nära Luleå centrum. Området ska omfatta 500 nya bostäder i form av hyresrätter, bostadsrätter, studentlägenheter samt även ett hotell.
"Vi ska ha 10.000 nya invånare i Luleå och det är bara för oss att trampa gasen i botten", sade kommunalrådet Karl Petersen på mötet.
Faktum är att satsningen inte kommer en dag för tidigt. En snabb koll på bostadsmarknaden i Luleå i går eftermiddag visade att det i dag bara finns drygt 50 villor och bostadsrätter ute på marknaden. Antalet tomma lägenheter i Lulebos bestånd var i går 17 stycken. Historiskt låga siffror.
Siffrorna talar sitt tydliga språk - Luleå har akut bostadsbrist.
Karl Petersen vet mycket väl att bostadsbristen är ett allvarligt hot mot Luleås tillväxt - både när det gäller befolkning och ekonomi. En stad kan aldrig växa utan bostäder. Ska man kunna locka människor att flytta hit ska det dessutom vara attraktiva bostäder. Då krävs det nya projekt, helst vid vattnet.
När jag tittar på skisserna på hur området kring Skutviken ska bebyggas blir jag imponerad. Bostäderna vid strandkanten ser mycket attraktiva ut och är precis i linje med hur man måste tänka när man bygger i en stad vid vatten. Pricken över i:et är den planerade båthamnen vid husen. Jag tror att många båtägande Luleåbor drömmer om att kunna ha sin båt "parkerad" vid sin bostad.
Ironiskt nog ska en stor del av bostäderna byggas precis utanför min egen arbetsplats. Faktum är att ett av husen kommer att stå precis utanför mitt fönster och täcka en del av den fina utsikt jag har över Skutviken i dag. Men det bjuder jag gärna på om det innebär att Luleå får fler attraktiva bostäder.
Så över till ett mindre trevligt ämne. Terrorattacken i centrala Stockholm i lördags har dominerat nyhetsflödet i veckan. När självmordsbombarens identitet offentliggjordes valde de flesta svenska medierna att namnge gärningsmannen.
För min egen del var det var inget särskilt svårt beslut att ta. Gärningens allvar och konsekvenserna av den gör att allmänintresset kring mannens bakgrund och identitet var stort. När det så snart efter gärningen stod utom allt rimligt tvivel att mannen hade sprängt sig själv fanns det inga frågetecken i skuldfrågan.
Jag har sett spekulationer om att skälet till att självmordsbombaren namngavs i medierna var hans etniska ursprung och religiösa åskådning. Om han hade varit en kristen svensk hade de svenska medierna avstått, påstår en del debattörer. Sådana spekulationer faller på sin egen orimlighet.
Terrordådet i Stockholm var en världsnyhet långt innan någon kände till gärningsmannens identitet. En person som begår en terrorhandling av det här slaget i Sveriges huvudstad kommer alltid att namnges, oavsett ursprung och hudfärg. Allvaret i handlingen är avgörande för allmänintresset, inte gärningsmannens ursprung.
Trevlig helg!